Min dator laggar

...mer eller mindre frekvent.

Ibland får jag för mig att det är bara för att jag ska ge mig tid att ta till mig det jag just läst, eller lyssnat på.

Att låta det sjunka in.

Att inte bara hasta vidare.



Att reflektera.

Nyårsafton

...och såhär dags brukar jag för mig själv summera det år som förflutit men det tänker jag inte göra i år.

Nu är här och nu inte där och då, inte sen eller om.

Bara här och nu!

Stormen rister i huset

...och på granntomten vars hus är under rivning rasade just skorstenen ner med ett dov smäll.

Våra tallar är spända som pilbågar och jag är rädd att de ska ge vika för stormbyarna och ramla över någon byggnad.

Än är här plusgrader men under dagen ska temeperaturen falla och befästa de isiga väglaget.

Vilket konstigt nyårsväder.

Southern Comfort

...i form av Janis Joplin.

Mitt lager

...av olästa böcker minskar med oroväckande hastighet.

Dessa juldagar av innesittande har medfört att jag nu skönjer bordsytan där det tidigare låg travar av oanade upplevelser.

Det får allt bli en tur till stan i morgon.

Tillfrisknandet

...går sakta och efter en dags förbättring åker jag på ett bakslag.

Som en urvriden disktrasa känner mig.

Orken är lika med noll.

Men gårdagskvällens besök värmde och muntrade upp.

I natt hade vi kungligt besök

...av två älgar som valde att vänta in julaftonen på vår tomt.

De sov nere vid vår lilla gran och på morgonkvisten stegade de ståtligt iväg.





GOD JUL PÅ ER ALLA!!!

Dagens hälsorapport

...kan förtälja att febern minskat men alla andra besvär kvarstår.

Det är med andra ord fortfarande väldigt synd om mig.

Nu är det min tur

...eller snarare otur.

Feberfrossa, dundrande huvudvärk och leder som känns som om de blivit knäckta, en efter en.

Jag som känner mig väldigt sjuk redan vid 37 grader Celsius har nu 39 grader.

Och det är fruktansvärt synd om mig!

I december månad

...1914:

Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien utkommer på fem språk samtidigt.

Belgrad intas av österrikiska trupper, men förloras snart då serbiska motanfall driver österrikarna ur landet.

Den tyska fartygsstyrkan, som besegrade brittiska fartyg utanför Chiles kust en månad tidigare - den så kallade Ostindieneskadern, blir utraderad av en starkare brittisk eskader utanför Falklandsöarna. Amiral Graf Spee och två av hans söner stupar tillsammans med ytterligare 2 000 man.

Trekonungamötet i Malmö i Sverige äger rum. På Sveriges kung Gustaf V:s initiativ möts Sveriges, Norges och Danmarks konungar. Detta möte blir av stor betydelse för skyddandet av de tre ländernas neutralitet och gemensamma intressen under första världskriget.

Detta år och på dagens datum, den 20 december föddes min far.

Det är nu 5 år sedan han dog.




Edit: Det kursiva har jag lånat från Wikipedia.

I början av denna vecka

...bodde jag på ett superläckert och nyinvigt hotell i fjällvärlden.

Här talar vi om s p a c e.

Eller vad sägs om den öppna spisen belägen i entrén; den mäter sisådär dryga 90 kvadrat och är väl kanske 10 meter hög.

Som en större lägenhet, alltså.
För en gasoleldad öppenspis!

Designfreak som jag är noterade jag även en rad klassiker, blandat med skräddarsydda detaljer i linje med hotellets signum.

Afterskibaren där det serveras vedugnsbakad pizza gick inte av för hackor (!).

Och även hotellrummen var läckra.
Särskilt när man som vi, blev uppgraderade till en svit på 50 m2.



Senare delen av veckan bytte jag landsända och vistades i ett jordskalvsdrabbat område och i närheten av kravaller som sätter lag och ordning ur spel.

Tycker jag då fortfarande att det faktiskt vore ett alternativ att bosätta sig i Skåne?

Märkligt nog: JA!

Och detta trots att det regnade en stor del av tiden.


Jag undrar om man kan söka hjälp för detta? ;-)




Edit: Allrahelst vill jag nog bo kvar där jag bor (åtminstone för tillfället) - även om det innebär veckopendlande till en ort någonstans mitt mellan ovanstående platser.

Jag är rätt selektiv

...när det gäller att följa serier som visas i TV.

Dels brukar jag tröttna rätt snart, när handlingen börjar kännas förutsägbar, men också för att jag inte vill bli "styrd" till att titta på fasta tider.

Dock följer jag med många känslor Anne Lundbergs finkänsliga program "Himlen kan vänta".

I programserien kan vi följa fem personer "mitt i livet" som alla fått en diagnos om en dödlig sjukdom.

Alla har olika sätt att hantera situationen och inget känns rätt eller fel.

Bara väldigt personligt.

Man skriver på programmets hemsida:

"Man har tusen önskningar när man är frisk. Men bara en när man är sjuk..."

Så lätt att glömma bort i vardagen.

Vissa möten lämnar

...en så god känsla i själen.

Dagens oplanerade lunch med "sonens svärföräldrar in spe (?)" blev ett sådant möte.



Förresten var hela förmiddagen bra.

Eller vad sägs om nytt jobb i sikte?.
Visserligen som veckopendlare men efter denna långa tid av arbetssökande känns det överkomligt.

Och det mest fantastiska är att man faktiskt vill ha mig för mina meriter och inte väljer bort mig p g a ålder eller kön.

Hur bra känns inte det!

Dagens goda skratt

...fick jag hos Jill.

Så infaller ännu

...en Nobeldag.

Nu 15 år senare.

Jag lyssnar

...till reprisen av Gunnar Burmans korta program i P1; Vid dagens början".

Utgångspunkten för hans tankar är Kristina Lugns rader: "Kan du inte ta dig samman en stund och våga vara lite osäker?”

Att stå ut med den osäkerhet som livet bjuder. Mod att låta bli att kontrollera livet.

Ja men, vart skulle det då ta vägen? Tänker jag och skrattar till.

”Kan du inte ta dig samman en stund och våga vara lite osäker?”

När leendet snabbt klingar bort tänker jag:

Kanske är det så; när garden är sänkt då händer oväntade saker.

En telefon ringer.

En jobbmöjlighet dyker upp.

En annan verklighet kanske lutar runt hörnet...

Jag är som

...Fantomen.

Jag finns men ingen ser mig.

Just nu befinner jag mig i min grotta.


Men jag återkommer snart.

Tänk, i vår familj saknas en gen

...nämligen födelsedagsgenen.

Idag fyller mannen år och snart är det min tur.

Och dessa dagar framlevs under vånda. Allra helst är vi bortresta men ibland är det inte görligt.

Det är inte så att vi är folkskygga, eller hatar att stå i fokus, eller inte gillar fester. Det är inte på den bogen.

Vi vill bara inte ha något ståhej. Helst ska dagen passera obemärkt förbi.

Ungefär samma är det med julen. Allt krims och krams och uppståndelse. Bort väck.

Bondkakor och tända ljus.
Några vackra amaryllis och en god bok.
Gemenskap.
Något mer behövs egentligen inte.



Sonen har samma inställning men det är kanske inte så märkligt med sånt påbrå.

I Långträsk, en by tillhörande Piteå kommun

...ska Europas största vindkraftspark byggas av det privatägda företaget Svevind.

Planerna har vuxit och nu handlar det om totalt 1 101 vindkraftverk.



Ettusen etthundra ett vindkraftverk!!!


Föreställ er detta.


Kommunpolitikerna talar om arbetstillfällen och om att etablera kommunen som vindkraftcentrum i Barentsregionen.

Man satsar framåt.


Det gjorde man i Jokkmokk och Gällivare också när vattenkraften byggdes ut.
Alla vet vi var de vinsterna försvann.

Låt oss hoppas att historen inte upprepar sig.

Köksbordet är belamrat

...med information rörande premiepensionsvalet.

Jag hatar denna påtvingade valfrihet.

Jag har ingen aning om vad jag ska välja.

Eller vilket bolag.

Hur kan staten ta ett beslut som tvingar en att vara aktiv på aktiemarknaden?

För det är ju så i det här fallet att inget val är också ett val.

Jag hatar det!

Att inte veta

...var jag kommer att vara i morgon, eller övermorgon, stör mig inte nämnvärt.

Flygbiljetter bokas i en hast. Hotellrum fixas.

Efter alla långa trista händelselösa månader där den enda uppgift jag haft har varit att fylla i min arbetslöshetsförsäkran känns tillvaron med ens så uppfriskande.

Visst får den här ambulerande tillvaron även oönskade konsekvenser som uteblivna kurser och inställda möten men överlag är jag så glad.

Tänk att jag ä n t l i g e n ä n t l i g e n får göra nå´t vettigt!

Vinterns första snöskottning

...och kinderna lyser röda efter genomfört värv.

I år har jag investerat i riktigt fina vinterskor; lätta och med inbyggda dubbar (dobbar?). Det känns rätt bra att kunna vistas utomhus utan att hela tiden spänna sig i rädsla för att falla.

Jag har dock inte bestämt mig för om jag ska se köpet som ett tecken på klokhet eller på ålder :-)

Så ställer jag väckarklockan

...eller snarare, väckningen på mobilen, för ännu en tidig morgon med flyget.

Det känns lite märkligt. Och stort.
Det här att vara tillbaka i arbetslivet, även om det bara är tillfälligt.

Dåligt kaffe på flyget, slumrande människor, skrynkliga morgontidningar. Just nu älskar jag det.

Inte såg isen ut

...att vara såå tjock men vi gick i alla fall ut en bra bit innan vi vände.

Alldeles blank och inbjudande låg den där men vi beslutade att vänta till nästa helg med att ta fram skridskorna.

Det var nog dumt för nu snöar det.

För sådär 4-5 månader sen

...kunde man på sena eftermiddagen föreslå en golfrunda, eller en tur med båten, eller om värmen tryckte ett dopp i fjärden.

Nu är här mörkt och kallt och kallt och mörkt och redan vid fyrasnåret känns det som kväll.

Jag frågar svägerskan in spe om vad som är fel och hon svarar lakoniskt;
- Geografin.

Och jag förstår precis vad hon menar.

För en vecka sedan

...strosade vi omkring längs Ströget. Vi, tillsammans med hundratals, ja kanske tusentals andra människor.

Vi drack kaffelatte och åt fettdrypande danska wienerbröd, vi spenderade timmar på Illums Bolig och gjorde en sväng förbi Dansk Møbelkunst på Bredgade. Vi kikade in på julpyntade Tivoli och drack en öl på stationen i väntan på tåget.



Idag har jag besökt vår lilla stad.

Det var inte riktigt samma sak.

När nu sonen

...och de flesta av hans vänner klarat av att ta körkort



tar en annan slags oro vid.







A pro på säsongens första riktiga halka.

Nu ska jag beställa tid för klippning

...har jag bestämt.

Tror jag.

Det är nämligen så att det här med att gå till en frisering är bland det svåraste jag gör.

Jag har ofta så stora förväntningar.
Tror att jag ska komma ut därifrån med ett helt nytt spännande utseende men de gånger jag väl gör det trivs jag inte alls.

Och blir förändringen liten, känns det som bortkastade pengar.
Det är minsann inte lätt att göra mig nöjd.

Stackars min frisörska.

I morse när jag vaknade

...var marken vit.

Och luften var vit.

Nu, vid lunchtid, regnar det.



Jag tänkte bara att ni ville veta :-)

Först är man utan jobb

...och utan jobb och utan jobb.

Sen bara ramlar det över en och det blir en vecka i Skåne.
Och sen en vecka till.
Och en vecka i Stockholm.
Och en vecka till.

Sen är jag nog tillbaka till den grå vardagen.

Den där grå grå grå.

Om inte ett under inträffar.

Den tekniska utvecklingen går fort

...och ibland känns landvinningarna en aning betydelselösa för en själv.

Men en sak uppskattar jag verkligen och det är GPS:en.

Efter en vecka i Skåneland har jag hittat till alla ställen jag skulle till - och som jag kom på under tiden - och jag har dessutom blivit förvarnad om fartkameror som försåtligt finns uppställda både här och där.

Ja, inte för att det någon varning behövs för min del.
Inte alls....

Hmm...

Dessutom fick jag uppleva säsongens första snö(o)väder när jag där.

Ja, ni läste rätt.

Här i norr har jag inte skådat en snöflinga än men där.

Hur kul var inte det? :-)

Så drar jag

...söderut.

Tillfälligt jobb i södra Sverige väntar.

Och jag tänker att det får bli en test inför en eventuell flytt.


För här finns ju inga arbeten!

I kväll

...som många andra kvällar har mina tankar gått till den mördade Carolin och hennes familj.

Och till familjen där mannen erkänt sig skyldig till Carolins död.

Så många drabbade.

Sån oerhörd tragik.



Jag tänder ytterligare ett ljus för att om möjligt skingra mörkret.

Idag har jag idkat

...ett annorlunda "fiskafänge".

När jag vaknade på morgonen såg jag hur ett antal stockar som vi mödosamt grävt ner som avgränsning mellan fjärdens vatten och land, sakta flöt iväg.

Jag greppade första bästa redskap, som visade sig vara en kratta, och försökte medelst denna fånga timret.

Detta visade sig inte vara helt lätt då vattenståndet i fjärden höjts högst markant det senaste dygnet (därav de rymmande stockarna).
Och en stor del av det som i går utgjordes av vår gräsmatta var nu en del av fjärden.

Jag lyckades dock så småningom få fatt på rymlingarna och drog upp dem så långt jag kunde.

Det skulle jag kanske inte ha gjort.

För nu, när vattnet sakta sjunker undan har jag ett upplag av stockar liggandes mitt på gräsmattan.

Och det finns inte en chans i världen att någon orkar rubba dem nu.

I morse

...rörde sig fjärdens vatten sakta, sakta.

De stilla krusningarna längst ut orkade nästan inte ta sig till land.



Nu i afton lägger det till.

Det bildas som små öar av is på det spegelblanka vattnet.


Det är höst!

Om - jag säger - om

...den nu anhållne mannen i Gällivare är skyldig till mord på Carolin Stenvall som försvann för drygt en månad sedan, så frågar jag mig:

Vad får en 50-årig trebarnsfar att begå mord på en 29-årig kvinna på väg till en arbetsintervju en höstdag i september?






På något vis hoppas att det inte är han.


Men om det är han som är skyldig till hennes försvinnande vill jag absolut att han åker fast!


Och jag kan inte med ord föreställa mig den fasa hennes anhöriga genomlider.







Eller hans...

Hörde idag om familjen

...som var natt har besök av en björn som äter av och dessvärre också skövlar familjens äppelträd.
8 meter från deras köksfönster.

Och detta är andra hösten i rad som frukten lockar.

Mannen i den aktuella familjen har nu tagit till "grovbössan".
Han ställer ut sin radio som med hjälp av timern slår igång klockan 21.00 och slutar kl 04.00.

Jag har viss förståelse för att Lotta Bromé funderar över om att det var just P4 som håller björnen på avstånd.

Men jag lovar; jag kunde till och med spela dansmusik om det vore jag som hade en björn runt knuten.

Även om jag t o m samtidigt skulle bli tvungen att lyssna till "eländet".





Vissa situationer kräver sina offer! :-)

Väl hemkommen

...konstaterar jag att våra fönster behöver putsas.

Eftermiddagssolen lyser avslöjande.

Det är inte längre en fråga om - eller när - utan nu!

Så får det bli.


Och efteråt känner jag mig så nöjd.

Om sommaren var en katastrof

...väderleksmässigt så har hösten gjort sitt bästa för att kompensera det.

Många fina dagar har det blivit, även om löven nu snart lämnat de flesta av bladträden.

Dagens golfrunda förgylldes av en örn som ståtligt svävade över banan.

Rofyllt.

Mäktigt.



Dock dagens enda eagle.

Och birdie.

Läste i veckan

...Magdalena Ribbings svar till singeltjejen som hade "problem" med att tillhandahålla tandborstar till sina partners.

Ha ha ha.

Jag hade ett missat samtal

...på mobilen under lunchen.

Så jag antar att det var Horace Engdahl som besviket konstaterade att jag även i år vägrade svara.

Jag tycker dock att andrahandsvalet Jean-Marie Gustave Le Clézio är helt OK.

Ikväll klippte jag

...sonen.





Det skulle jag inte ha gjort!

Under de senaste åren

...har vissa CD-skivor snurrat oftare än andra här hemma.

Ja, vissa så ofta så att resten av familjen högljutt protesterar när jag "råkar" komma åt Play-knappen.

Denna låt återfinns på skivan som, utan tvekan, har varvrekordet:-)




(Totta Näslund: Duetter)

I morgon

...är det jag som ringer.

Nä, inte banken.

Men vårdcentralen.

Och ber att få något mot verkligheten.

Finanskrisen

accelererar.

Staten agerar för att stilla oron.



Och här sitter jag och reagerar över hur löjlig vår finansminister ser ut med sin råttsvans.

Har jag fel fokus, måhända?!

Dagens besök

...på arbetsförmedlingen mynnade i en lika hopplös känsla som vanligt.

Eller kanske ännu mer.

Lågkonjunktur.
Och inga jobb i sikte.
Inga medel till åtgärder.

Som tur är har jag en bra arbetsförmedlingskontakt och jag vet att hon har mig i åtanke om det skulle dyka upp något.

Men vad hjälper det när inget dyker upp!

Det senaste året har jag sökt så många jobb.
Förr kom jag åtminstone till intervjuer, nu när jag varit arbetslös ett längre tag kommer jag inte ens så långt.
Det händer dock än så länge att jag oftast får besked att de tagit emot min ansökan, men alltmer sällan ett meddelande om att tjänsten tillsatts med annan sökande.

Det blir bara tyst.

Tänk så enkelt det vore med ett mail.

Fredag kväll

...och jag har handlat "nyfärsk" sushi.

Mannen, som varit bortrest under veckan, kommer hem med andra läckerheter.

Här och nu.

Här och nu.

Lyder mitt mantra.

Om USA

...får en republikansk president är Sarah Palin bara ett hjärtslag från att bli en av världens ledande personer.

Bevare oss.




Edit: Här är en annan del av intervjun. Vilket inte gör saken bättre, om man säger så.

Det närmar sig

...

Första snön
I Kiruna låg marken vit under torsdagsmorgonen när årets första snö fallit. Arjeplog har haft lite varmare och där kom det under torsdagsmorgonen snöblandat regn. Kusten har än så länge klarat sig från den vita nederbörden.

(PT 20081002)



Edit: Mina lagerbladsträd (buskar?) står fortfarande ute.

Och alla som tror

...att presidentvalet i USA inte berör hela världen kan nu tänka om.

Att det amerikanska representanthuset röstade ner räddningspaketet i första vändan kan - i princip - ses som positivt.
Frågan är dock om det verkligen är en seger för alla de medborgare som inte vill vara med och betala för de personer som under åren spekulerat och gjort stora klipp inom bank- och aktievärlden - eller om det bara är ett valtaktiskt spel.

Det (valet) är ju viktigare än vad som händer med världsekonomin.

Åsså läser jag om ett nytt mirakelpiller

...som ska göra en glad.

Fast det finns inte ute på marknaden än.

Inte förrens till våren.

Och dit är det ju en evighet.



Men det går lika bra med D-vitamin, säger en professor.

Jaha, säger du det? säger jag.

Fingertoppskänsligt

...Leif Silbersky.

Fingertoppskänsligt -


NOT!!!

September

...fortsätter att rista sig in som den mörka månaden i historien.

Enade vi stå

...söndrade vi falla.

Titta på denna video från YouTube och förundras över hur händelsen uttvecklas.

En underbar hösthelg

...är slut.

Här hann vi med både långa promenader, surströmmingsfest, golfande, båtupptagning och att ta undan alla sommarmöblerna. Till på köpet blev det storstädning i två av gårdens byggnader.
Inte illa, om jag får säga det själv ;-)

Växterna får dock stå kvar ute lite till. Det är så varmt och skönt så det känns fel att ta undan dem redan.

Jag kommer säkert att banna mig själv när de första frostnätterna slår till.

Vill ni lyssna till inspirerande och

...intressanta föreläsningar så ila då till TED, där ni hittar talare som behandlar de mest skiftande ämnen.

Här finns en skattkammare för oss som gärna vill veta mer om det mesta. Sen är det ju upp till var och en att idka källkritik ;-)

Föreläsningarna är begränsade till 20 minuter så inget blir långrandigt eller segt utan det är pang på direkt.

Helt fantastiskt!

Själv fick jag tipset av "Monkan" (tack, vännen!) som berättade om hjärnforskaren Jill Bolte Taylor som själv drabbades av en stroke och som såväl fängslande som gripande berättar om sin erfarenhet av denna upplevelse.

Varje morgon tittar jag

...med bävan ut för att se om frosten slagit till.

Lagerbladsbuskar och övriga växter står nämligen kvar ute i sina krukor som ett tecken på att jag vägrar inse att det är höst.

Utemöblerna är också kvar på terassen.

Men i morgon ska jag ställa in dem.



Eller kanske blir det efter helgen...


Edit: När jag kollar mitt blogginlägg för ett år sedan inser jag vad jag har att göra.
I morgon!

När golfsäsongen lider

...mot sitt slut får jag förnyade krafter.

Kanske är det sommarens medicinering och vila som äntligen ger resultat.

Jag går rond efter rond och ryggen ger inte ifrån sig ett pip. Däremot den nu så utvilade, för att inte säga förslappade kroppen börjar protestera av den plötsliga ansträngningen.
Och konstigt vore det ju eljest.

Högtryck, höstklart och ett stilla lugn vilar över naturen.
Hösten ligger i luften, den kyliga.

Tystnaden bryts av svanparet som flyger söderut, de samtalar högljutt med varandra.
Och jag undrar vad de talar om.

Ooohps

... jag är i det där svarta hålet just nu.

Ni vet, det där som kommer sig av Big-Bang-experimentet och jordens undergång.

Meddela forskarna i Schweiz att de lyckats.

Jag svävar runt i ett slags non-cosmos.


Eller så känns det bara så...

Du vet väl

...att du kan prenumerera på dina favoritbloggares nya inlägg.

Snabbt och enkelt.

I Piteå

...vill man att den planerade Norrbotniabanan ska dras mellan centrum och den södra hamnen.

30 tåg per dygn som ska slamra genom staden, en utfyllnad och därmed minskning av fjärden och en banvall som skär av närheten till vattnet.

I andra städer jobbar man hårt för att vara attraktiva. Men inte Piteå.

Inte konstigt att kommunens byggnadsnämndsordförande säger:

"-Infrastruktur är svårt."

Dessvärre ska detta bevisas.



Hoppas att Piteås befolkning samlas i en massiv protest mot förslaget, säger jag!!!

I natt var min mor

...så levande. Hon besökte mig i drömmen.

Idag skulle hon fyllt år om inte döden hunnit ifatt henne redan för 14 år sedan.

14 år - men mina fingertoppar kan fortfarande känna hur mjuk hennes hud kändes det där sista året när hon låg fjärran från världen men fortfarande vid liv.
Doften av LdB när jag smorde in hennes kropp och hoppades att beröringen och lukten skulle tränga fram genom hjärnvindlingarna och ge någon slags positiv förnimmelse.

Passande nog regnar det idag.


September in the rain.

Idag har vi

...en hantverkare hemma hos oss.

Detta får mig osökt att tänka på Ingemar Unges klockrena blogginlägg "Arma yrkessnickare" där han precist presenterar den mystik som omger oss amatörer.

Efter år av inhyrda yrkesmän och eget amatörsnickrande/målande/murande/etc kan jag bara nicka instämmande:
Sådan är verkligheten!

Bloggen

...Newsmill har ju fått en flygande start inte minst p g a Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg.

Men faktum är att det varit än mer intressant att på Newsmill följa Mona Sahlins bloggande och hennes intryck av demokraternas konvent i USA. Det ska bli kul att se om hennes upplevelser kommer att avspegla sig på hennes och socialdemokraternas agerande i Sverige.

Intressant är också Niklas Nordströms beskrivning av hur Obamas kampanjledare arbetat för att få enskilda människor att bli delaktiga i kampanjarbetet genom att släppa kontrollen över en kampanjs alla delar.

Nordström skriver:"Istället uppmuntras individen att på sitt sätt forma kampanjen – allt som leder till en valseger är överordnat den centrala valkampanjens kontroll."

För att nå dithän i Sverige krävs, som jag ser det, inte bara insikt, mod och vilja hos de politiska partierna - utan framför allt kunskap om hur man får enskilda individer att engagera sig i politiska frågor och kampanjarbete i ett samhälle där dessa frågor så länge styrts från maktens centrum.


Edit: Måhända kan det svenska folkets reaktion och engagemang betr FRA-lagen ge en hint om hur det kan fungera?

Fram till nu

...har jag någonstans inom mig ändå trott att det ska lösa sig.
Att jag ska få ett arbete så småningom.

Men idag inser jag med bitterhet att det inte blir så.

Och jag undrar hur många bakslag man kan orka med?

Ni har väl inte missat

...Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg:

"Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktige mannen!"

322 431 kommentarer och det rasslar in fler.

Läs och förundras!!!

Folkhumorn

...är snabb och skoningslös.

Vad sägs om de nya OS-grenarna

"Kast med liten bronsmedalj"

eller

"10 meter häck" med Susanna Kallur.



Edit: Förlåt förlåt förlåt - jag gillar ju både Ara Abrahamian och Sanna och tycker att det är jättetråkigt det som hände dem under tävlingarna.

Personlighetstesten

...som jag hittade till via Evas blogg visar att jag skulle passa som

Skådespelare, journalist, skribent, musiker, konstnär, konsult, psykolog, entreprenör, lärare, personalvetare, politiker, diplomat, TV-reporter, marknadsförare, forskare, säljare, artist, präst, PR-ansvarig, sociolog, socialarbetare.

Hooops!

En stor del av dessa områden har jag arbetat inom, eller drömt om att arbeta med.

Jag har m a o inte varit helt ute.

Även om jag som arbetssökande sannerligen är det nu!



Edit: Testen som bygger på Myers-Briggs/Jungs typologi hittar du här .

Och det blev afton

...och jag är trött efter att krampaktigt - och nästintill förgäves - hållit tummarna för di svenske hela dagen lång.

Det tar sannerligen på krafterna, det här med OS.

I morgon gäller det

...tidigt, tidigt möter de svenska handbollstjejerna våra grannar i väster.

Och senare under dagen väntar en förhoppningsvis spännande höjdhoppsfinal för herrar där hoppet (!) står till Stefan Holm.

Äntligen guld

...vilken OS-is.

Vi vann!

27,5 mm.

Den högst uppmätta regnmängden i Sverige detta dygn är i Pitetrakten.

Och jag tror att allt nu samlats på vår (fd) gräsmatta.

Stackars Susanna Kallur

...Mustafa Mohamed, Lassi Karonen, Linus Thörnblad, Therese Alshammar, ja hela simlandslaget förresten, och alla andra medaljhopp som nu får resa hem tomhänta.

OS verkar inte bli någon framgång för Sveriges vidkommande.

Och när "vi" väl får en medalj kastar vi bort den. ;-)



Edit: Jag har full förståelse för Ara Abrahamian reaktion, så det är ingen kritik mot hans agerande.

Med ett gnyende ljud

...tar jag mig ut ur bilen.

Ryggskottet ligger hotande nära.
Det nyper fast för minsta rörelse.

Trots detta ömkansvärda tillstånd greppar jag tag i golfvagnens handtag och stapplar till första tee. Och tänker; hur ska detta gå?
Varje steg är en prövning.

I väntan på att de övriga ska slå ut trycker jag hårt och intensivt på den akupunkturpunkt som kiropraktikern lärt mig.

Jag kvider av smärta vid första slaget men tvingar mig ner från tee och ut på fairway.

Vid hål nummer tre har det ryggonda dämpats och det som först kändes som en lidandets historia utvecklar sig till en trevlig golfrunda i vackert väder.

Vi pratar alltså om en drygt 5 timmars promenad.

---

Detta hände sig igår - men jag lovar att jag aldrig aldrig aldrig skulle utsatt mig för den smärtan - och det risktagandet - om det inte varit av speciella skäl.
Nu visade det sig fungera och den lärdomen ska jag ta med mig.

Även om jag nog inte kommer att gå ut på golfbanan i detta tillstånd någon fler gång så visar det sig dock att bästa boten för det ryggonda är att röra på sig.

Hur förskräckligt det än kan te sig.

Alltså

..."Sommar" i P1 måste vara ett av Sveriges Radios bästa programkoncept.

Visst finns det sommarpratare som inte alltid är så intressanta, ämnen som inte berör men som regel lyssnar jag med stort intresse.

Det är som att få en ny novell uppläst varje dag.

Edit:Fast det är inte alla som tycker så: Läs här vad SvD:s Torgny Nordin skriver om programmet.

Jag tänker

...vilken tur att vi badade så mycket de där få riktigt varma dagarna.

För tänk så hemskt om hela sommaren hade gått utan att vi doppat oss?!

Som inlindad i bomull

...har dagen varit.

Denna dag 080808.

Fullständig stiltje på fjärden.
Mörka moln i fjärran.

Andfamiljen glider förbi, fortfarande med 9 ungar i behåll.

Stillhet.
Tystnad.

Jag går i väntans tider

...när ska den där härliga långvariga sommarvärmen som de utlovade i våras egentligen dyka upp???

I september?

Vår lilla stad lever upp

...om sommaren. Det är olika evenemang hela tiden, allt från superkulturellt till krimskrams-marknader. Seriöst och buskis.

Just nu pågår en mässa som lockar folk från när och fjärran. Och gissa om det dyker upp gäster hos oss. Väntade och oväntade.

Och alla hjärtligt välkomna.

Nostalgikväll i parken

...med bl a artister som Pugh och Nationalteatern visar sig bli något av en klassträff.

Hur många som helst av mina gamla skolkamrater dyker upp och till slut står vi där ett gäng 50-åringar och surrar.

Kul.

Idag eller kanske i morgon

...tänker jag ta en titt på ostindienfararen "Götheborg" som angjort hamnen i grannstaden.

Vilket ståtligt fartyg.


(Bilden har jag lånat från Wikipedia)

Idag tar jag paus

...från fyra dagars målande.

Nu återstår bara en långsida och några fönsterfoder sedan lägger vi locken på målarburkarna och rengör penslarna för gott för denna säsong.

Jag är, om jag får säga det själv, rätt nöjd med resultatet.

Det är fest

...i vår stad.

Solen skiner, gatuförsäljarna är i sitt esse, karuseller svingar och musiken rullar över nejderna.

Sommarvärme.

Äntligen!

Veckans TV-tips

...på måndag och - eller- tisdag tänker jag inte missa reprisen av fredagkvällens program på TV2; "Kringkastningsorkestret möter Albrigsen och Hoel".

Regnet det bara

...öser ner.

Nja, det är väl en sanning med överdrift men igår stämde det.

Idag har det bara varit grått och blåsigt. Inget regn.

Men så har också de gamla lådsidorna äntligen kommit på plats och de nya skåpen blivit monterade, den gamla stugan har blivit lite mer inbjudande och förrådet överblickbart.

Alltid något.

Jag trotsar

...inflammationen i ischiasnerven och går ner och badar.

Vackra varma dagar som denna måste man ta tillvara.

Även om det värker som tandvärk i benet nu ikväll.

Hur nu det är möjligt ;-)

Så tuffar den igång

...vår lilla motor.

Under mörka skyar och med en lätt kylig vind i aktern glider vi längs fjärden.

Och kan återigen konstatera att för detta område har kommunens byggnadsnämnd lämnat "walk over".

Inte ett hus är det andra likt.
Inte en tomt påminner om grannens.

Här talar vi sannerligen om mångfald och kreativt tänkande.

Och tänk, jag tycker på ett märkligt sätt att det känns befriande.

Små stugor samsas med herrgårdsliknande byggnader.
Vildvuxna trädgårdar med finklippta gräsmattor.
Superansade planteringar i kant med skogsmark.

Som livet självt.





Edit: Då tänker jag på mångfalden - inte orättvisorna.

Det är den 17 juli

...och vi har sjösatt vår lilla eka.

Dessvärre vill 4-hästarsmotorn inte längre vara med så nu är det åror som gäller framöver.

Om nu inte mannen lyckas med konststycket att få igång motorn.

Tjugonio år har

...vi varit gifta med varandra, mannen och jag.

Idag.

Det känns rätt skönt.

Och kanske lite som ett mirakel.

Klockan nio och trettio

...i morgon bitti väntar kiropraktikern på mig.

Eller kanske är det jag som väntar mest.

Iran och uran

...Israel och USA.



Vad är nu detta - och var ska det sluta???

I kväll ställer vi

...alla väckare (läs mobiltelefoner) som finns i huset.

Sonen med flickvän ska resa utrikes och första flyget går tidigt, tidigt.

Sen ska mamma (som är är jag) vara orolig, orolig.



Edit: Frågan är om väckarklockorna räcker till.
I morse vaknade jag inte trots att en STOR grävmaskin startade ca 3-4 meter från sovrummet. Men kanske är jag härdad vad gäller just maskinljud???

Bestört läser jag om

...en 16-åriga flicka som omkommit på sin arbetsplats.

Kanske var det hennes första sommarjobb som slutade i denna tragedi.

Och jag tänker på hennes anhöriga och vänner.

Och jag tänker på arbetsgivarna som säkert bara velat väl och gett en ungdom sommarjobb men som nu kanske ställs inför rätta.

Och jag känner mig så sorgsen.

Jag spelar aldrig

...på hästar. Jag förstår mig inte på det helt enkelt.

Eller enkelt och enkelt, det verkar vara riktigt svårt med tanke på hur många som spelar och så få som vinner.

Men igår gjorde jag ett undantag.
Jag köpte en Harry Boy, influerad av lördagmorgonens TV-program där det talades om storvinster på runt 40 miljoner.
De pengarna skulle komma väl till pass, tänkte jag.

Nu i eftermiddag kom jag på att jag kanske skulle kolla den där kupongen så jag gick in på ATGs hemsida.

Det hör det till saken är jag är osäker på hur man ska läsa den där lilla lappen men om jag nu förstått det hela rätt (om alltså) så har jag 7 rätt.

Några 40 miljoner lär dock inte ramla in men jag är jätteglad ändå. Och den där Harry verkar vara en klippa på att tippa :-)

Alltså

...det här med inredning, hus och arkitektur är ju bara hur kul som helst.

Och jag slukar en hel del lättsmält litteratur i ämnet.
Som "grädde på moset" får man ibland med extramaterial i form av bilagor med matlagningstips.

Så ikväll blev det

• Lättgrillad sparris med mozarellaost och parmaskinka
• Grillad paprika doftad med ost och kryddor
• Rosmarinrullad oxfilé med parmesankräm och till detta potatisspiraler rostade i ugn.

Edit: Efterrätten severades långt senare.

I morgon

...eller egentligen idag, med tanke på klockan, ska ett stort lugn infinna sig.



Gräsmattan är planerad och insådd, den tredje (ej planerade) muren färdigbyggd och min extra dos av värktabletter uthämtad från apoteket.



Kan det bli bättre?



;-)

Läser i DI

...om grannar från helvetet.

Dessvärre platsar vi väl in i den skaran.

Här är utearbete en "never ending story".

Det är maskiner som bullrar, lastbilar som lossar, stenar som kapas, hammarslag som ekar, röjsågar som plöjer fram bland risbuskar och sly.

Vore jag granne till oss skulle jag överväga en flytt.

Av oss.

Solen gassar

...och väderleksrapporten lovar uppemot +25 C.

Idag.

Jag ska njuta hela tiden.



Och inte tänka på att det till helgen blir tio grader svalare.

I dag har det varit

...soligt och varmt.

Det känns så konstigt och ovant så varken kropp eller hjärna tror att det är sant.

-Det går nog snart över.
- Är det inte regnmoln som kommer där borta?
- Det är nog bara i solen som det är varmt.



Men ååå vad jag hoppas att värmen är på intågande.
På riktigt.

Så har en av våra stora ståtliga

...björkar fått sluta sina dagar.

Och tomten ser så tom ut.

Nu är det bara en stor björk kvar på gräsmattan.
Det ser ut som om den saknar den andra.


Det gör jag också.

Usch

...min blogg blir bara mörkare och mörkare.

Men hur kul är det när den ljusstyrda utomhusbelysningen slår igång två nätter efter årets kortaste natt????

Vissa dagar

...när minst jag anar, mår jag riktigt bra.

Och glömmer.




Alla de andra dagarna.

Man skulle kunna tro

...att söndagen skulle bli rätt avslappnad.

Muren klar.

Planteringarna i princip färdiga.

De nya gräsytorna insådda.

Så, vad passar då bättre än att delta i en golftävling?!

Parspel - tillsammans med den äkta maken.

Och, tro mig, tapetsering kan vara en stilla fläkt mot denna prövning.

Fast inte nu längre, men tidigare, som nybörjare.
Trust me!

Nu mer -

har vi insett att vi inte ska ha denna sysselsättning som levebröd - ja, inte ens som en livsnödvändig hobby - så nu känns det som om den hamnat på rätt nivå.

Och då går det märkligt nog ännu bättre.

Så vann ryssarna

...kvällens fotbollsmatch mot Holland.

Och egentligen borde man inte vara förvånad.

Under de år sonen spelade knatte- och ungdomsfotboll mötte de varje år ett antal lag från Ryssland. Lag med namn som Dynamo Moskva och Torpedo Moskva.

Och ofelbart stod dessa motståndare som segrare när cuperna var över.

Det är den generationen som vi nu kan se i EM.

Därmed inte sagt att det lag sonen spelade i var särskilt bra, eller dåliga - men motståndarna var överlägsna.

Gissa dock om diskussionerna betr s. k toppning gick höga i lokalpressen när dessa lag ofelbart bänkade de som var sämre och bara lät de som var bättre spela.

7-åringar.

11-åringar.

13 åringar.

Nu forsar dessa ungdomar fram mot semifinal i EM.

Ja, egentligen, vem vet om det var de som fick spela eller de som bänkades som spelar nu?

Men Sveriges 30-åringar har fått resa hem.

Midsommarfesten

...blev ett lyckat knytkalas där gästerna trivdes och alla rätterna smälte i munnen.

Förrätten, bestående av citronmarinerade kronärtskockor, grillad paprika, matjesillknyten och sardeller.

Varmrätten, bestående av chililime marinerat kött som hastigt kolgrillades och serverades med rosmarinbeströdd klyftpotatis.

Och som en perfekt avslutning den gudomligt goda pajen med vit choklad, rabarber och jordgubbar.

Och tänk, att allt detta plus lämplig dryck kunde vi inmundiga utomhus, i kvällssol, i trevligt sällskap.

Precis som en midsommarafton ska vara.

I FRA-frågan

...tycker jag INTE!

Här hittar ni brev att maila till era riksdagsledamöter för att nu i sista stund försöka påverka dem i frågan.

I många år

...har jag haft problem med min rygg.

Inte så att jag inte kunnat sköta ett jobb eller så.

Bara ett diskbråck och en whiplashskada ligger och spökar och slår till när jag minst anar det.

Låsningen i ländryggen som jag dragits med länge försvann dock i våras. Och så bra som jag var i ryggen då under en period kan jag inte minnas att jag varit på lång tid.

Döm om min förvåning när jag för några veckor sedan drabbades av ischias.

Och då konstaterar jag återigen att man kan känna sig off på mer än ett sätt när man är utan jobb.

Som arbetssökande har jag ingen företagshälsovård att vända mig till. Ingen sjukgymnastik att bli ordinerad, ingen kiropraktiker ansluten till arbetsplatsen.

Jag går inte på regelbundna hälsokontroller, har ingen aning om hur mina värden ligger och jag deltar inte några friskvårdskampanjer anordnade av någon arbetsgivare.

Ni vet, sånt där man tar för givet när man har det.

Förlåt

...



(en repris)

Shopping brukar hjälpa

...åtminstone tillfälligt, när man inte mår så bra i själen.

Men att det skulle bli en bil var kanske inte riktigt meningen. Inte idag.

Men så blev det när mor och son gav sig ut att handla.



Kanske är jag inte riktigt tillräknelig.

Men i vart fall lite gladare.

Nu vill jag sova

...länge.


Och sen vakna utan den här känslan av ... jag vet inte vad.

Idag

...mår jag inte så bra.


Men det är som stiljte i själen efter gårdagens storm.

Och jag undrar varför jag var så arg.

Eller ledsen.

Efter att i drygt två år bott

...i ett nybyggt hus med alla de arbeten som ska färdigställas efter en inflyttning - och älskat varje stund av resan - fick jag idag bara nog.

På gården står en traktor, en grävmaskin, där ligger jordhögar uppskottade, elkablar ovan mark, en halvbyggd mur och oplanterade växter.

Garantiarbeten ska åtgärdas.

Hela den nyanlagda gräsmattan ska grävas upp. Och i väntan på detta avvaktar vi vidare arbeten.


I morgon känns det nog bättre?

Mannen hävdar att han inte

...behöver gå på gym i sommar. Heller.

Varje mursten väger 24,5 kg och hitills är drygt 400 stenar murade, vilket ger ca 10 ton sten.


Sen återstår då bara muren på andra sidan infarten.

PL 400

...återfinns nu på samtliga hitills uppmurade murstenar, på arbetshandskar, på byxor och på fingrar.

Som tur är upptäcker jag att nagellacksbortagningsmedel fungerar bra när nu bensindunken är tom.



Edit: PL 400 är ett superlim som fungerar utmärkt vid bl a murbyggen. Bensin används för fläckbortagning av limmet som har en tendens att hamna både här och där. Åtminstone när jag håller i tuben.

Det gick i ett nafs

...från ultravitblond (ja ja, silvergrå, då om det nu ska vara så kinkigt) till mellanblond ask.

Fast mest går det mot en dov rödbrun ton, tycker hon som ville ha en sober mörkgrå färg :-(

Idag kör sonen upp

...för bilkörkort.

Det är m a o en spännande dag.

I kväll är det studentbal

...och efter vår väg som annars är rätt glest trafikerad glider den ena läckra bilen efter den andra.

Det är stora amerikanare, öppna sportbilar, veteranbilar och här och där en standardbil.

Och jag tänker på alla förberedelser som ligger bakom en kväll som denna. Och alla skolår som nu ligger bakom studenterna.

Och på den oskrivna framtid som väntar.

Det här med golf

...är ju så mycket mer än att bara slå på den där bolluslingen.

Det är kvällar som dessa; då solen värmer och vårt tjej/damgäng bestämmer sig för att gå en runda.
Mycket skratt, lite ömsint skvaller och myggfritt.

Det är också ingredienser i golfandets värld.

Måndag morgon

...och murbygget har fortskridit under helgen.


Det är mannen som burit det tyngsta lasset, fysiskt sett.

Men jag vill bestämt hävda att det här med arbetsledning, diplomati och uppmuntran har en undanskymd och icke tillräckligt uppskattad funktion i utvecklingen och att utan den vore murbygget platt och intet.

Hmm.

Äntligen varmt

...vilket har inneburit att utemöblerna nu hamnat på rätt plats.

D v s ute.

Byggandet av muren vid infarten går vidare. Själv bidrar jag mest med uppmuntrande och ibland kritiska kommentarer.

Vilket inte alltid är så

...uppskattat.

:-)

Ridå!

...vid dagens besök på Arbetsförmedlingen fick jag besked att inga medel längre får betalas ut som "Starta-eget-bidrag".

Men jag har ju affärsplanen klar...jag ska ju dra igång ...

Men utan bidrag klarar jag inte den första tiden.



Edit: Så nu håller jag tummarna för att det dyker upp någon riskkapitalist som vill investera i min tänkta verksamhet.
Och det gör det ju.
Säkert!

Urban

...Wilhelmina och Blenda skola sommaren sända.

Oj oj oj!

Någonting

...känns väldigt fel när man i slutet av maj månad tar på sig långkalsonger och mössa innan man går ut!



Här blåser iskalla vindar och ibland kommer någon ilsken hagelskur ur de mörka molnen.


Ska det verkligen vara så här?



P.S Som tur var var vädret i alla fall fint under helgen.

Nu hoppas jag verkligen

...att det blir soligt och varmt i helgen.

Ska återigen ut och resa.
Dock inte så långt bort men golfbagen utgör även denna gång en viktig del i utrustningen.

Tourlivet har börjat ;-)

Jag går ut

...och hämtar in posten.

Idag finns där ett erbjudande om att prenumerera på en tidning. Tre nummer + ljusstakar + en väska för bara 49:- (plus frakt förstås).

Och jag tänker att visst är det konstigt; under alla år som jag prenumererade på just denna tidning, aldrig fick jag några specialerbjudanden då.
När jag var en trogen kund aldrig damp det ner några prylar då, bara inbetalningskort.

Och jag lovar mig själv att hädanefter bara nappa på specialerbjudanden.

Inte för att jag är snål utan för att jag tycker att tänket känns fel.

Även om det kan vara rätt.

Snöblandat regn

...på förmiddagen följdes av strålande sol på eftermiddagen.


Men var är värmen???

Vissa dagar känns det som

...om inget särskilt har hänt.

Och ändå så har det ju det. På sitt sätt.

Alla i familjen vaknar.
Vi äter frukost och de som har jobb och skola åker iväg.

De kommer hem.
Vi äter middag.

Vi umgås.

Vi har inte drabbats av en orkan eller jordbävning. Vi har inte slungats in i en bergvägg eller blivit antastade av någon galning. Våra kroppar har inte hittats halvt förmultnade i en sjö.

Och jag tänker tacksamt; så skönt att ingenting har hänt!

Under Skåne-resan

...passerade vi rapsfält efter rapsfält.

Så otroligt vackert var det.

Min rygg - och kropp - behöver

...vila efter helgens trädgårdarbete.

Jag häller ut mig själv i soffan.

Men - hur jag ska kunna "tagga ner" hjärnans aktivitet, det vet jag inte.

För hur ska jag återigen kunna hantera ett besked att jag är "överkvalificerad för den utannonserade tjänsten".

Bullshit. Bullshit. Bullshit!

Jag är kvinna.

Jag är 50 år.

Och jag är arbetssökande!

Jag är inte överkvalificerad.

Jag är oönskad!
Åtminstone på arbetsmarknaden.

På Lilla Viks golfbana

...på Österlen spelar man golf bland äppelträden.

Läser att en överraskande stor del

...som yrkar avdrag för hushållsnära tjänster återfinns bland kategorin medel- och lågavlönade.

Jamen, vem är förvånad?

Nolltaxerare och privata företagare som aldrig deklarerar för några inkomster trots dyra villor, lyxbilar och hus utomlands tillhör ju just den kategorin.

De med låga inkomster.

Så har golfsäsongen

...startat för undertecknad.

En vecka i Skåne och Danmark har gett möjlighet till spel på både bl a Ljunghusens och Falsterbo GK:s banor, bägge vackert belägna vid Öresund.
Och just de vackra omgivningarna är en av orsakerna till att jag spelar golf (eller vad man nu ska kalla mitt "harvande").
De flesta golfbanorna ligger ofta oerhört vackert till, klubbhusen är välordnade och som regel serveras god mat i restaurangerna. Att man dessutom stöter på en massa okända trevliga människor är dock ändå det bästa med golfandet.

Sen att det ibland är lite si och så med själva spelet det får man ta för vad det är.

För tre veckor sedan

...var vi i Åre och åkte skidor i mestadels strålande sol och med temperaturer upp till + 22 C.
Veckan därpå landade vi här hemma, fortfarande med vackert väder.
Förra helgen drog vi söderut, till Skåne och Danmark, Och javiss, strålande sol och högsommarvärme.

Och jag som brukade tycka att maj var en rätt tråkig månad.

Tre kilo

...köttfärs rullade till köttbullar och kryddstarka biffar.

Hemlagat, halvfabrikat och färdiga rätter. Frysen börjar bli full.

Dessutom finns pasta och ris, konserver och bröd.

Och både Coop och ICA har lååånga öppettider.

---

Så man får hoppas att de hemmavarande inte svälter när Marge åker på turné.

---

Men varför har jag en känsla av att allt kommer att vara kvar när jag återvänder?

---

Kan det vara sonens oförställda kommentar:

- Vad är det för fel på Max*?, säger han med ett förvånat tonfall när han ser mig rulla köttbullar, packa in i skåpen och skriva "kom-i-håg-lappar".

Edit: Snabbmatkedjan Max som konkurrerat ut McDonalds här i norr.

Skidsäsongen

...lider mot sitt slut.

Få se nu

...helgens naturupplevelse blev, förutom skidåkning i gnistrande sol och hällande regn, åsynen av två älgar, flertalet rådjur, två bävrar, två rävar, sex vita harar, tjäderhönor, en flock med orrar, tranor, kanadagäss, svanar, snösparvar, tofsvipor, en vråk, en uggla samt ett okänt antal renar (både vid vägkanten och i skidbacken).

Ja, jag har säkert glömt något men det får väl räcka så här.

Nu har jag snart

...packat klart.

Om några dagar drar jag iväg till Åre, förmodligen för vår-vinterns sista utförsåkardagar.

Sen åker jag hem, byter säsong, plockar fram golfklubborna och ger mig av söderut.

Och glömmer! glömmer! glömmer! att jag med all sannolikhet inte får jobbet som jag var på intervju för.




Edit: Nu har jag förmanat de hemmavarande att komma ihåg att vattna blommorna - fast det hade de säkert gjort utan att jag påmint dem.
Kanske.

Eller så inte.

Var tog det sunda förnuftet

...vägen?

I Piteå har Bryggan, ett personalkollektiv sprunget från en kommunal verksamhet tagit hem landstingets upphandling att snöröja och sanda runt vårdcentraler och Piteå älvdals sjukhus.

Bryggan använder sig av en underentreprenör, Nordiska Maskintjänst i Luleå. Dessa i sin tur vänder sig till ett åkeri i Piteå vilka därefter kallar ut enskilda entreprenörer för att utföra jobbet.

Förutom den ineffektivitet och fördröjning som blir följden av detta hanterande kan jag tänka mig att alla inblandade parter vill ha en släng av sleven, d v s betalt.

Av skattemedel.

Från en organisation - Norrbottens Läns landsting - vilka med en högst tvivelaktig ledning i spetsen ständigt skär ner i verksamheten och minskar antalet vårdplatser.



Källa: PT

Jag undrar

...hur stor sannolikheten är att två personer som talats vid sådär 5-6 gånger ringer varandra exakt samtidigt?

Och dessutom på en tid som är långt från den "normala".

Detta hände mig nyss - och det var som om en vind svepte fram när jag svarade i min mobil medan det tutade upptaget i den fasta telefonen.

We did not start the war

...in Irak!


Veckans hjälte är i mina ögon Södertäljes kommunalråd Anders Lago som i torsdags talade inför den amerikanska kongressen.



- Jag är inte president, statsråd, ambassadör eller ens ledamot av Sveriges riksdag, förklarade han, utan beskrev sig själv som en "borgmästare" i en liten svensk stad med drygt 80.000 invånare.



- Min lilla stad tar emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Vi startade inte kriget i Irak men vi tar ett stort ansvar för de som är drabbade.

Och jag säger bara:

- Respekt!


Källa: SR.

Idag har jag

...surrat sådär som jag gör när jag blir spänd, och kanske även lite nervös. Pratar och pratar, lätt ostrukturerat tills jag blir såå trött på mig själv.

Så nu ska jag bara vila och vara tyst, hela kvällen.

Hoppas det är nå´t bra på TV.

OS-eldens låga

...fladdrar osäkert.



Och jag undrar hur detta kommer att sluta.

Aprilväder ute

...lågtryck inne.

Jag rensar undan

...och kastar gammalt material som bara samlat damm.

Kollegieblock fyllda av anteckningar.

Dokument som är inaktuella.

Tidskrifter som legat undangömda i högar.

Saker som jag aldrig mer kommer att använda.

---

Det blir som ett slags bokslut över andra tider.

För varje vecka som går

...bryts jag ner lite mer.

Varje dag försvinner en bit av mitt självförtroende.

Jobb som jag aldrig tidigare skulle tveka att söka ögnar jag nu över och tänker:

"De anställer aldrig mig".

Även om jag vet att jag är kvalificerad och skulle klara jobbet.

Hur knäckande är det inte att söka jobb när man

1) inte får ett svar alls - varken på att de mottagit ansökan eller att man inte fått jobbet -

2) får ett svar att tjänsten gått till annan sökande.
Den här gången också.



Och nej, här hjälper inte längre glada tillrop eller välmenande råd om positivt tänkande.


Det här är min verklighet!

"Letter to

....America".

Läs här vad som ramlade in i Panters brevlåda häromdagen.

Det här med sommartid

...gillar jag.

Hela tiden.








Utom på morgonen.

När den amerikanska centralbanken

...Federal Reserve går in och stöttar upp investmentbanken Bear Stearns för att undvika en fullständig kollaps för banken och hela finansmarknaden då börjar även bedömare på den politiska högerkanten tala om en ”kapitalismens kris”.

Joseph Ackermann, vd i Deutsche Bank säger i ett uttalande:

-”Jag tror inte längre på marknadens självläkande krafter. Det smärtar mig att säga något sådant, eftersom jag är en av de varmaste anhängarna av marknadsekonomin”.

Och med den prognos som investmentbanken Goldman Sachs spår så kommer finanskrisen att resultera i kreditförluster på ofattbara 1 200 miljarder dollar. Av det faller 460 miljarder på USA vilket är mer än dubbelt så mycket som de hittills raporterade förlusterna.

De svenska bankerna gör däremot fortfarande rekordvinster och många tycks ha glömt bort finanskrisen i början av 1990-talet då den svenska staten fick gå in med statliga garantier och vidta andra åtgärder för att rädda situationen.

Det är tur att det finns ett skyddsnät i form av staten - finansierad av bl a skattepengar - när den fria marknaden falerar, tänker jag.

Lördagsaftonen till ära

...Janis Joplin med "Me and Bobby McGee"

Det ligger ett paket jäst

...i kylen.

Men eftersom jag inte kan bestämma mig för om jag ska baka matbröd eller bullar förblir det liggande där.

GI eller inte GI, det är frågan.




Edit: Det blev inte GI.
Bulldegen ligger just nu på jäsning.

Så har jag lyckats

...sega bort en halvdag läsandes andras bloggar, en mängd webb-tidningar samt alla jobbannonser som kunde tänkas vara av intresse.

Hade planerat att städa ur sonens garderober på kläder som han inte längre använder men insåg att det kanske är på sin plats att förvarna först så jag inte dyker på nå´t som han inte vill att jag ska hitta.

Jag har förstått att sådant kan finnas i en äldre tonårings gömmor.

Och nej, jag är inte alltid så ödmjuk och insiktsfull. Bara idag.

"For sale: baby shoes, never worn"

...så blev svaret när Ernest Hemingway en gång blev ombedd att skriva en roman på bara sex ord.

Detta lär också vara utgångspunkten för Larry Smiths bok "Not Quite What I Was Planning: Six-Word Memoirs by Writers Famous and Obscure" där han sammanställt människors livshistorier som de beskrivit dem själva i sex ord.

Där finns alla möjliga sorters uttryck, en del roliga och underfundiga, andra konstiga och obegripliga. Och vissa nästan i klass med Hemingway.

9-åriga Hannah Davies skriver t ex "Cursed with cancer. Blessed by friends".

Zak Nelson säger "I still make coffee for two".

Rip Riley uttrycker sig : "No wife. No kids. No problems".

Detta triggade självklart igång min fantasi, så nu funderar jag hur jag ska formulera min livshistoria på bara sex ord.

Hur lyder din?

En Annan Dag

...känns 4 dagars utförsåkning i benen.

Då kan det vara skönt att koppla av hemmavid...

Grilla korv nere vid stranden...

Sitta på altanen och njuta av eftermiddagens vårsol...

Ibland känns det som om det ligger det lite mer än bara ord bakom uttrycket "Borta bra men hemma bäst"

:-)

Nu hänger det helt

...på väder och vind.

Ska påsken firas hemmavid eller blir det Åre i år igen?



Inside information: Mannen vallar och slipar skidor, bara "för i fall att".

Långpromenad på isen

...där skaren bär.
Öppet vatten i rännan där isbrytaren färdas.
Vågor som sakta närmar sig iskanten.

Vi skickar ett stort isflak ut i älvfåran och går övermodigt längs vattenlinjen.

Så dramatisk kan en marssöndag te sig i norr.

Till klimatdebatten

...i Bryssel kommer dignitärerna glidande i extralånga limousiner utrustade med V8-or. Detta efter att tagit flyget - ja, inte det allmänna förstås utan privatflygplan - till resmålet.

Inte konstigt att man skyller klimatföroreningarna på kossorna.

Så

...vad har jag gjort idag då?

Dagstidning och frukost.

Långt telefonsamtal.

Automatsvar på jobbansökan.



Då går jag ut.

Gråtrist men varmt väder.
Snön tinar bort vid entrén och jag är inte den som kan motstå en sådan frestelse.

Varje vår är densamma. Jag måste bara hjälpa till.
Hackar is, skottar is. Hackar lite mer när vattnet hittat vägen in under isen. Skottar, hackar.

Jag kan ju inte hjälpa att jag tycker det är kul.

Strandskyddet både luckras upp

...och förstärks.

Detta glädjer förstås alla de som vill bygga strandnära i glesbefolkade områden och det torde också kännas bra för t ex kommuner i Norrbotten som härmed får ansvaret för att ge dispenser och upphäva strandskyddet inom sina resp kommungränser.

Förhoppningsvis kan detta locka till att fler söker sig till ett naturskönt boende och stannar kvar alt. flyttar hit. Hit, där det i vissa kommuner finns mer än en hel sjö per invånare.

Hoppas dock att såväl kommuner som miljö- och friluftsorganisationer agerar sansat och förnuftigt, om förslaget går igenom.


Länkar: DN, Tididgare inlägg i ämnet

Så kul

...att Anja vann dagens superkombination.

Grattis!

Och grattis även till Stefan Holm, Anders Södergren, Charlotte Kalla och Johan Wissman.

Samt en tröstens tanke till Susanna Kallur.

Riktigt alpväder

...har det varit idag.

Stora tunga snöflingor har fallit trots plusgrader.

Tung snö att skotta undan.

Blött.

Men härligt att vistas ute i alla fall.

Har man som jag

...bestämt sig för att prova på saker och vara öppen för det mesta är det bara att gilla läget när telefonen ringer tidigt på morgonen och de undrar om man kan komma in och vikariera några dagar.

-Självklart, svarar jag sömndrucket, masar mig ur sängen och skrinlägger i en hast alla (ja ja så många är de väl inte) planer som jag gjort för dagen.

Och sen blir det ju bara hur kul som helst.

Jag trotsar den annalkande

...förkylningen och ger mig ut i det gnistrande vintervädret.

Känner att det kanske inte är läge för någon längre promenad utan börjar istället skotta undan det lilla lager fjunsnö som föll under morgontimmarna.

När jag är klar med detta hämtar jag ut renskinnet och sätter mig i solen och tänker;

- Inte är det så dumt i alla fall.

Dagens rapport

...från Åre lyder (i komprimerat skick):

- Sol, perfekt före men något hård vind.

- Jaha.

- Hmm.

- OK. Låter utmärkt.

- Puss & Kram!

- Puss & Kram!

Var i livet befann jag mig för

...20, 15, 10 och 5 år sedan?

Frågeställningen har gått från Studiomannen till Elisabet och Turtlegirl och själv börjar jag fundera.

För 20 år sedan är året 1988.
Jag har ett bra jobb i grannstaden och jag och mannen bestämmer oss för att sälja huset där vi bott i ca 10 år. Vi flyttar dock inte närmare arbetet utan tvärtom, jag får ytterligare några mil att pendla men klagar absolut inte. Vi har ett bra liv, reser mycket och åker mycket skidor på längden och utför. Våra föräldrar är fortfarande i livet, så också vår älskade lurviga hund som dock börjar bli lite grå om nosen, 11 år som han är.

För 15 år sedan är året 1993.
Sonen, som så småningom berikat vår lilla familj, har blivit tre år och vi har precis kommit hem efter två år utomlands, många erfarenheter rikare. Vi köper hus, har ett roligt slit med att få den nya trädgården i skick. Jag börjar jobba på hemorten och slipper det dagliga pendlandet men arbetet är krävande och tar en stor del av min vakna tid.
Min mor insjuknar och dör året därefter.

För 10 år sedan är året 1998.
Året innan har jag återigen bytt arbete och återupptagit pendlandet. Nu lika ofta till huvudstaden som till grannstaden. Det visar sig att jag hamnat på mitt drömjobb, alla kategorier. Jag är dock ofta borta flera kvällar och nätter under veckorna och på helgerna är vi "engagerade idrottsföräldar" ute på turné. Livet levs i 180 knyck och resorna, både privat och i jobbet avlöser varandra. Det blir lite mindre tid för skidåkning men det kompenseras gladeligen med golfande sommartid.

För 5 år sedan är året 2003.
Jag har precis avslutat en 2-årig distansutbildning som företaget betalat när jag får beskedet att de ämnar lägga ner verksamheten på orten och att alla vi anställda kan betrakta oss som övertaliga.
Ridå!
Detta år, under årets sista månad insjuknar också min far och dör.

Nu är året 2008.
Sonen har blivit myndig och håller på att ta körkort.
Vi reser fortfarande en hel del och försöker hålla liv i skidåkningen.
Efter att ha genomfört ett drömprojekt där vi låtit uppföra ett egenritat hus sitter jag nu här och ser ut över vattnet.
Jag har de senaste åren hankat mig fram på längre och kortare vikariat och tillfälliga anställningar, jag sliter med en affärsplan för att eventuellt starta eget.

Och - eller men - mellan varven känns det rätt...hopplöst...eller nå´t...



Edit: Undrar om jag har PMS eller om det bara är min vanliga B12-brist som gör sig påmind?

Vad är det med folk

...som talar i mobiltelefonen på offentliga platser. De där som talar högt och som verkar helt upptagna av samtalet men som ändå, någonstans, vet om att de hörs.

Vad saknar de? Vad söker de?

Härom morgonen kom vi, mannen och jag, något sömndruckna in i frukostrestaurangen på hotellet och bland sådär 100 personer sitter en (1!) person i ett högljutt samtal i mobilen.

Han hörs väl och när samtalet väl slutar så tar ett stillsamt sorl vid i det tidigare så tysta rummet.
100 personer som avvaktat, som störts och som mer eller motvilligt tvingats lyssna till samtalet.

Jag tycker man borde införa mobilfria zoner på fler ställen än lasarett - eftersom vanligt folkvett i de här fallen verkar vara en bristvara!

Jag valde

...utan minsta tvekan bort Melodifestivaluttagningen igår kväll till förmån för "Parkison".
Jag ångrar mig inte!

En sambandscentral

...för skidåkare.

Så känns hemmet i dag.

Telefonen går varm.

Sonen är på väg hem från Hemavan, mannen lastar in skidorna i bilen för färd till Åre dit min bror med sambo planerar att ansluta under veckan.



Själv ska jag besöka Arbetsförmedlingen på tisdag.

Sportlovsveckan är till

...ände och vi har kommit hem från vår lilla tripp.

Färden gick till Stockholm via Tärnaby-Hemavan. Kanske inte den mest naturliga resvägen till huvudstaden men fram kom vi så småningom.

Hemresan gick dock efter E4:an. Vi körde upp kvällen och natten mot lördag för att slippa köra i snöovädret som var på väg mot kusten.
Så gissa om det var skönt att vakna upp hemma när snön yrde utanför?!

Edit: Och Nej! Vi hittade inte rätt soffa den här gången. Heller!

Årets - hitintills - slappaste dag

...lite snöskottning, en kort promenad.
Örtostfyllda oxfiléknyten ackompanjerade av en krämig sås, krispig sallad och jordärtskockhjärtan till middag.

Och därutöver intet.

Inte ett stavtag, inte en svettdroppe, ingen bok att lägga till handlingarna. inga långa telefonsamtal, inte ett mail - nada.

Snön bäddade in såväl

...ljus som ljud idag.

På promenaden efter den oplogade vägen hörde vi aldrig bilen som smög upp efter oss. Inte förrens den signalerade lite försynt sådär några meter bakom. Förskräckta formligen flög vi åt vart sitt håll och sedan kunde jag knappt sluta skratta.

Hur dråpliga måtte vi inte sett ut.

Och man får vara glad att vi inte gick samma öde till mötes som "polaren" nedanför.

Fredag eftermiddag

...och jag tänder ljus både inne och ute och noterar att skymningen fortfarande har det där härliga blå skenet som kommer efter en solig dag.

Jag surfar runt på inredningsbloggar och drömmer om den där soffan som vi ska köpa.
När och om vi hittar den.

Helgens snittblommor är placerade i vaser och mannen är på väg hem med råvarorna till kvällens middag.

Varför känner jag mig då så sorgsen inombords?

Inte kan det väl bero på dödsolyckan som inträffat på vägen utanför?

Till alla ni som häpnar

...över bristande kunskaper och tvivelaktig disciplin i TV-aktuella "Klass 9A" rekommenderar jag DN och Maciej Zaremba´s artikelserie i tre delar som tar avstamp vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Artiklarna berör i sig inte "Klass 9A" men kan kanske ge en infallsvinkel till varför den svenska skolan ser ut som den gör idag.

Första delen "Först kränkt vinner" hittar ni här.

Läs och häpna över sakernas tillstånd i Sverige i dag.

Inte är det så lätt

...alltid.

Vaknade i natt av att det exploderade i huvudet. Våldsamt! Kaotiskt!

Med min släkts historia hade jag genast scenariot klart för mig: hjärnblödning!

Jag satte mig upp. Hjärtat slog 200 slag i minuten, minst. Kallsvettig låg jag där och konstaterade:
Jag lever.
Jag kan röra min kropp.
Jag har inte ont någonstans.

Så småningom somnade jag om.

Nu ikväll tilldelades jag en förmån - som jag fått en gång tidigare. Den gången kunde jag inte nyttja den p g a att jag blev allvarligt sjuk.

Det känns som om makterna vill säga mig något!

Solen lockar oss ut

...till vinterns första skidtur på isen.

Det är dock inte bara vi som frestas av den glittrande snön utan här och var möter vi andra motionärer; gåendes, sparkandes eller med skidor.

Och mitt i alltsammans kommer isbrytaren, som också fungerar som ortens lokala turistbåt.

Fartyget stannar upp och de långväga gästerna stiger ner på isen. De tänder en eld och någon modig vågar sig ner badandes bland isflaken, i torrdräkt, förstås.

Själva skidar vi vidare i ett makligt tempo. När vi kommer fram sundets öppna vatten delar vi på en apelsin innan vi vänder hemåt.

En lugn dag efter gårdagskvällens (och nattens) trevliga fest.

Jag har också

...skrivit på!

Klicka här för att göra detsamma!

Jag brukar

...med viss behållning läsa Magdalena Ribbings "Vett och etikett" i DN. Inte sällan ger det upphov till igenkännande leenden och ibland kan man verkligen funderar över hur människor är funtade.

Nyligen fanns en frågeställning rörande fenomenet att låna ut böcker till vänner och släktingar, böcker som man aldrig får tillbaka.

Två utdrag av läsarkommentarerna till DN-artikeln vill jag inte undanhålla er:

"Allting kommer till den som väntar. Utom en utlånad bok".

Eller som den gamle stadsbibliotekarien i Malmö Bengt Holmström lär ha uttryckt sig: "Så länge människor stjäl böcker finns det hopp om mänskligheten".

Personligen har jag nu mer inget problem med ej återlämnade böcker.
I stället för att låna ut en bok så ger jag oftast bort den.

Det handlar inte om att jag är särskilt generös men eftersom jag mestadels köper pocket handlar det inte om några större summor.

Dessutom lämnar det ju utrymme för en ny bok att fylla på med i bokhyllan och inte minst så följer ofta intressanta diskussioner om boken i fråga.

Som grädde på moset gör jag en vän glad och själv slipper jag gräma mig över att jag aldrig får igen boken.

Med närmare 20 meter

...glasvägg rakt mot den rasande vinden (stormen) kan jag lova att det känns lite spännande när det rister i huset.

Och nyss fick jag hämta hem den matta som vanligtvis ligger ute på altanen men som nu förvandlats till en flygande dito och förpassat sig till skogsområdet intill.

Undrar just om skidskyttarna i Östersund tycker att vädret är lika häftigt?

Edit: Hör just på Nyheterna att man beslutat ställa in kvällens VM-tävlingar.

Via

...Charlies blogg fick jag syn på en artikel i Sydsvenskan som fick blodtrycket att höjas till farligt höga nivåer.

Hur kan det vara möjligt att svenska staten (dvs vi) ska betala barnbidrag för barn födda i Thailand där den svenska fadern varit bosatt sedan tidigt 2000-tal?

Domstolsbeslutet som ger Joachim Ekström 120 000 svenska kronor i ackumulerade barnbidrag sätter en praxis som, i dess förlängning, kommer innebära förhöjda kostnader för det svenska samhället.

Karln betalar ju inte ens skatt i Sverige.
Men barnbidrag i enlighet med svenska levnadsomkostnader ska familjen ha.

Det är tur att regeringen kan spara in på sjukpenning och arbetslöshetsförsäkringar för oss boende i Sverige så att man har råd med sådana mer behövande fall.

Idag har fåglarna

...fått pippi.

Det sjungs och kvittras och flaxas.

De kanske också glädjer sig åt solens återkomst?!

Den här helgen

...förra året var vi i Åre och njöt av Anjas framfart i backarna under alpina VM.

Nu sitter vi bänkade framför TV:n och sappar mellan utförsåkning, längdåkning, skidskytte och hockey.

Och fast vi har fullt upp känns det mycket tommare.

Jag måste befunnit mig

...på en annan planet de senaste dygnen eftersom jag totalt missat att Eurovisionsschlagerfestivalsuttagningarna börjar i kväll.

Inte en endaste liten film har jag hyrt.

Inte en endaste oläst bok ligger på nattduksbordet. Och inte är jag trött heller.

Hjälp!

Brytningstid

...idag var första dagen vi åt middag utan att behöva tända belysningen inomhus.

Och som ett mantra återupprepar jag mina ord:

Det har vänt!

Strålande sol

...och gnistrande snö.

Det är hög tid att komma iväg på den där promenaden.

Hej så länge.

När jag gick igenom

...den där kartongen hittade jag bl a mina examensuppsatser som jag blev sittande med.

När jag nu återigen läste genom dem så kände jag mig lite upprymd.

Jag måste ha varit hemskt stressad när jag skrev och lämnade in dem för inte minns jag att de var så bra :-).

Idag började jag

...nja, kanske inte städa förrådet (det vore definitivt överord) men jag gick i alla fall igenom en av kartongerna som står där.

Jag kände mig synnerligen nöjd med mig själv när jag tömde innehållet i en pärm i soppåsen.

Att jag därefter skrev ut ett arbete och fyllde pärmen med är liksom en helt annan historia, som det brukar heta.

Monica Zetterlund

...tillägnades sången som jag citerade i inlägget om Tage Danielsson nedan.

En annan favorit med henne är "Trubbel".

Var blev ni av,

...ljuva drömmar om en rimligare
jord,
ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla
svar
men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.



a pro på den nyutkomna biografin om Tage Danielsson. Han som dog alldeles för tidigt och som skulle blivit 80 år i år.

Med de sysslolösa isbrytarna

...i blickfånget inmundigades Årets Första Semla i lördags.
Bakad på ett litet hembageri i Luleå. Mycket god.

Kanske blir det en idag också.

Sen får det räcka.

Enligt vår familjs tradition serveras semlan med kanel och ev. strösocker till, för den som önskar.

Och det gör man ju!

I förra veckan kom sista

...årsbeskedet från CSN.

Sista årsbeskedet.
Fattar ni?

S I S T A!

Så stegade jag återigen in

...på arbetsförmedlingens kontor för att ställa mig till arbetsmarknadens förfogande.

Blev genast upplyst om de nya reglerna som innebär att hela Sverige sedan första januari är sökområde och att jag måste söka och ta jobb om varhelst de skulle kunna dyka upp.

Jaha, tänker jag.

Och går hem och filar på en affärsplan för att starta eget.

Och nu är den stora frågan

...ska jag fara och åka skidor i helgen?

Eller inte?

Jag känner mig fullständigt tömd på energi, ork och lust men kanske är det just därför jag borde fara?

Men å andra sidan var jag till kiropraktikern och fick några låsningar upplösta denna vecka så jag borde kanske ta det lite lugnt.

Velig velig velig.

En av Sveriges bättre backar och jag tvekar.
För bara nå´t år sedan hade jag trott att jag inte var klok.

Nu vet jag.

Nog finns det gott om snö

...på sina håll.

Stenarna ser ut som små bakelser

...som flyter omkring i forsen.

Och ibland så ser man inte skogen

...för alla träden.

Nu är det dags igen

...för reparation av sonens dator. Ett följdproblem från det tidigare (bland annat frågar jag mig hur man kan byta moderkort utan att återställa alla drivrutiner?).

Så vem drabbas värst även denna gång?

Jo, den ömma modern förstås.

Så förlåt om det återigen bara blir några sporadiska inlägg framöver.

Jag lovar att försöka gottgöra det längre fram.

Nu börjar äntligen

...den segdragna förkylningen ge vika.

I nästan en månad har jag befunnit mig i en slags glasbubbla fjärran från världen. Jag har fungerat hjälpligt men känt mig totalt borta.

Nu har jag dock med hjälp av gurglingar med whiskey, koksaltlösningar, tabletter och olika sorters nässpray börjat krypa ur min oönskade isolering.

Hallå världen!

Den bedrövliga vintern

...eller snarare brist på vinter ställer till problem, inte bara för oss som suktar efter snö i skidbackarna.

Hörde just att biltestindustrin börjat bygga upp anläggningar i bergstrakterna i Kina, då de svenska vintrarna tenderar att svika.

Inlandskommunerna och deras befolkning torde bäva. Sverige har anledning att bäva.

Och frågan är: kan vi göra något åt saken?

För många år sedan

...när min svärmor ännu levde brukade hon bjuda på en förfinad form av lappkok (eller renkok som en del kallar det eftersom det de facto är ren som bjuds).

Att bjuda på denna rätt var en tradition i det samhälle där hon levde och den serverades en gång om året, på fettisdagen.

I går kväll var vi av goda vänner inviterade till denna oerhört speciella kulinariska sensation, nu tillagad i enlighet med dess ursprungliga principer.

Dessvärre kunde jag dock inte göra heder åt anrättningen.

Det underbara värdparet hade lagt ner så mycket tid och omsorg på hela kvällen så jag skämdes när jag försynt tackade nej till den inledande rätten bestående av märgben kokta i buljong.

Därefter följde riven stekt (eller kanske kokt?) renlever som blandades med riven ost.

Sen serverades rensadel och blodpalt kokt på renblod och blandad med fett från rennjuren. Till detta kokt rentunga och som dryck varm renbuljong.

Till efterrätt kom en ljuvlig hjortronparfait där hjortronkärnorna silats bort och som en perfekt avslutning på måltiden serverades kaffe med hemlagad kaffeost.

Någon gång då och då förekom en snapsvisa vederbörligen åtföljd av en snaps.

Detta mina vänner är att jämföra med andra måltider som jag provat på. Måltider bestående sniglar, grodlår, rå fisk, orm, fårögon och fårtestiklar.

Det vill säga rätter som t ex tapas, sushi och metze.