...är det jag som ringer.
Nä, inte banken.
Men vårdcentralen.
Och ber att få något mot verkligheten.
måndag, oktober 06, 2008
I morgon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
...är det jag som ringer.
Nä, inte banken.
Men vårdcentralen.
Och ber att få något mot verkligheten.
8 kommentarer:
Var tog det vägen det där miraklet som vi kunde få genom dricksvattnet?
Maja: Dessvärre tror jag att det var i din fantasi som det kom genom kranen.
Men där får man vara glad så länge det kommer friskt vatten.
Så här i Nobelpristider skulle man ju faktiskt önska att någon hittar lösningen på frisk vatten till alla världens invånare.
Och lyckopiller får man nog fortsätta att söka på andra håll.
http://www.kostdoktorn.se/?p=2767
Inte fullständigt omskapad verklighet men kanske ett sätt att stå ut med den?
Maja: Ge mig allt från A till Ö och jag lovar att vara tacksam!
D-vitamin är senaste grejen mot svenskens svårmod och tungsinne. Känns enklare att ge sig på att prova det först innan receptbelagda meddusiner.
Och B12 är fullständigt under kontroll vad jag förstår?!
Maja: B12, B12 ................
varför klingar en klocka långt bak i min hjärna???
Misstänkte väl det. B12 blir bra i dricksvattnet det med! Snart är det väl så många tillsatser att det inte ryms något vatten i kranen.
Maja: Nä, man får dricka det i pulverform. Vattnet, alltså.
Skicka en kommentar