...var jag kommer att vara i morgon, eller övermorgon, stör mig inte nämnvärt.
Flygbiljetter bokas i en hast. Hotellrum fixas.
Efter alla långa trista händelselösa månader där den enda uppgift jag haft har varit att fylla i min arbetslöshetsförsäkran känns tillvaron med ens så uppfriskande.
Visst får den här ambulerande tillvaron även oönskade konsekvenser som uteblivna kurser och inställda möten men överlag är jag så glad.
Tänk att jag ä n t l i g e n ä n t l i g e n får göra nå´t vettigt!
måndag, november 24, 2008
Att inte veta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så länge man själv tycker det känns bra så är det rätt!
Så kul att det ordnat sig till det bättre med jobb som duggar tätt.
Sen får vi väl hoppas att Du inte fastnade i snöstormen idag på någon flygplats!
Jag blir glad. Kul. En del kurser börjar i januari igen!?!
Turtlegirl: Jag klarade mig bra i snöstormen. Jobbade på "hemmaplan" så det var lugnt.
Monkan: Aha. Va' bra. Ny dans, ny chans :-)
Fast jag hoppas ju att jobbet fortsätter. Och fortsätter. Och ...
Det hoppas jag med... Glad för din skull.
Lyckönskar dig till att ha fått ett "påhugg". Förhoppningsvis leder det till mer. Och mer, och mer, och mer, och mer..... ;-)
Härligt positiva rader och likt de andra som kommenterat så är jag verkligen glad för din skull! :-)
Maja, Bert och Samuel: Ni är för rara!Tack för era rader.
Det känns kul att kunna dela med sig av positiva upplevelser också :-)
Jag tycker att du lyckats hålla en positiv ton väldigt ofta trots det trista läge som har rått. DET tycker jag är något att fascineras över!
Skicka en kommentar