...och utan jobb och utan jobb.
Sen bara ramlar det över en och det blir en vecka i Skåne.
Och sen en vecka till.
Och en vecka i Stockholm.
Och en vecka till.
Sen är jag nog tillbaka till den grå vardagen.
Den där grå grå grå.
Om inte ett under inträffar.
torsdag, november 13, 2008
Först är man utan jobb
Upplagd av Marge_II kl. 10:57 em
Etiketter: Arbetslöshet, Arbetstillfällen, Depression, Förfall, luttrad, Maud Olofsson, status quo, Uppgivenhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det där är vardagen för allt fler i detta land,att vara utan jobb alltså.
Min maken sker jobb långt uppe i norr,här i södern finns inga....
Mammamia: Att vara arbetssökande oavsett bostadsort är inte kul.
Och dessvärre verkar bristen på jobb sprida sig över landet.
Men vi förlitar väl oss till arbetslinjen.
Vad den nu innebär???
Passa på att njuta dessa intensiva veckor och koppla på stora charmen så att de du stöter på "där ute i arbetslivet" inser vilken resurs de satt på sparlåga!
Maja: Jag gör mitt bästa - men mot rigida budgetar och anställningsstopp är kampen hård...
Skicka en kommentar