Att inte veta

...var jag kommer att vara i morgon, eller övermorgon, stör mig inte nämnvärt.

Flygbiljetter bokas i en hast. Hotellrum fixas.

Efter alla långa trista händelselösa månader där den enda uppgift jag haft har varit att fylla i min arbetslöshetsförsäkran känns tillvaron med ens så uppfriskande.

Visst får den här ambulerande tillvaron även oönskade konsekvenser som uteblivna kurser och inställda möten men överlag är jag så glad.

Tänk att jag ä n t l i g e n ä n t l i g e n får göra nå´t vettigt!

Vinterns första snöskottning

...och kinderna lyser röda efter genomfört värv.

I år har jag investerat i riktigt fina vinterskor; lätta och med inbyggda dubbar (dobbar?). Det känns rätt bra att kunna vistas utomhus utan att hela tiden spänna sig i rädsla för att falla.

Jag har dock inte bestämt mig för om jag ska se köpet som ett tecken på klokhet eller på ålder :-)

Så ställer jag väckarklockan

...eller snarare, väckningen på mobilen, för ännu en tidig morgon med flyget.

Det känns lite märkligt. Och stort.
Det här att vara tillbaka i arbetslivet, även om det bara är tillfälligt.

Dåligt kaffe på flyget, slumrande människor, skrynkliga morgontidningar. Just nu älskar jag det.

Inte såg isen ut

...att vara såå tjock men vi gick i alla fall ut en bra bit innan vi vände.

Alldeles blank och inbjudande låg den där men vi beslutade att vänta till nästa helg med att ta fram skridskorna.

Det var nog dumt för nu snöar det.

För sådär 4-5 månader sen

...kunde man på sena eftermiddagen föreslå en golfrunda, eller en tur med båten, eller om värmen tryckte ett dopp i fjärden.

Nu är här mörkt och kallt och kallt och mörkt och redan vid fyrasnåret känns det som kväll.

Jag frågar svägerskan in spe om vad som är fel och hon svarar lakoniskt;
- Geografin.

Och jag förstår precis vad hon menar.

För en vecka sedan

...strosade vi omkring längs Ströget. Vi, tillsammans med hundratals, ja kanske tusentals andra människor.

Vi drack kaffelatte och åt fettdrypande danska wienerbröd, vi spenderade timmar på Illums Bolig och gjorde en sväng förbi Dansk Møbelkunst på Bredgade. Vi kikade in på julpyntade Tivoli och drack en öl på stationen i väntan på tåget.



Idag har jag besökt vår lilla stad.

Det var inte riktigt samma sak.

När nu sonen

...och de flesta av hans vänner klarat av att ta körkort



tar en annan slags oro vid.







A pro på säsongens första riktiga halka.

Nu ska jag beställa tid för klippning

...har jag bestämt.

Tror jag.

Det är nämligen så att det här med att gå till en frisering är bland det svåraste jag gör.

Jag har ofta så stora förväntningar.
Tror att jag ska komma ut därifrån med ett helt nytt spännande utseende men de gånger jag väl gör det trivs jag inte alls.

Och blir förändringen liten, känns det som bortkastade pengar.
Det är minsann inte lätt att göra mig nöjd.

Stackars min frisörska.

I morse när jag vaknade

...var marken vit.

Och luften var vit.

Nu, vid lunchtid, regnar det.



Jag tänkte bara att ni ville veta :-)

Först är man utan jobb

...och utan jobb och utan jobb.

Sen bara ramlar det över en och det blir en vecka i Skåne.
Och sen en vecka till.
Och en vecka i Stockholm.
Och en vecka till.

Sen är jag nog tillbaka till den grå vardagen.

Den där grå grå grå.

Om inte ett under inträffar.

Den tekniska utvecklingen går fort

...och ibland känns landvinningarna en aning betydelselösa för en själv.

Men en sak uppskattar jag verkligen och det är GPS:en.

Efter en vecka i Skåneland har jag hittat till alla ställen jag skulle till - och som jag kom på under tiden - och jag har dessutom blivit förvarnad om fartkameror som försåtligt finns uppställda både här och där.

Ja, inte för att det någon varning behövs för min del.
Inte alls....

Hmm...

Dessutom fick jag uppleva säsongens första snö(o)väder när jag där.

Ja, ni läste rätt.

Här i norr har jag inte skådat en snöflinga än men där.

Hur kul var inte det? :-)