...en så god känsla i själen.
Dagens oplanerade lunch med "sonens svärföräldrar in spe (?)" blev ett sådant möte.
Förresten var hela förmiddagen bra.
Eller vad sägs om nytt jobb i sikte?.
Visserligen som veckopendlare men efter denna långa tid av arbetssökande känns det överkomligt.
Och det mest fantastiska är att man faktiskt vill ha mig för mina meriter och inte väljer bort mig p g a ålder eller kön.
Hur bra känns inte det!
fredag, december 12, 2008
Vissa möten lämnar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det låter toppen. Trevlig helg!
/B på lyckligagatan
Birgi: Inget är ännu skrivet men det känns som en ljusning i mörkret. Detta kompakta...
Trevlig helg själv.
Va´ mysigt ni verkar få det där hemma med allt julpynt.
Och vad söööt killen (i TV-inslaget) är :-)
Kul - Håller alla tummar jag har. Det vill säga två stycken.
Way to go girlie!
Bert: Tack! Jag vet att du vet hur det är.
Maja: Same, same but different ;-)
Ja. Än kan tanterna! Än kan en omvärld behöva huka för våra ny-satsningar...
Skicka en kommentar