...och jag tänder ljus både inne och ute och noterar att skymningen fortfarande har det där härliga blå skenet som kommer efter en solig dag.
Jag surfar runt på inredningsbloggar och drömmer om den där soffan som vi ska köpa.
När och om vi hittar den.
Helgens snittblommor är placerade i vaser och mannen är på väg hem med råvarorna till kvällens middag.
Varför känner jag mig då så sorgsen inombords?
Inte kan det väl bero på dödsolyckan som inträffat på vägen utanför?
fredag, februari 22, 2008
Fredag eftermiddag
Upplagd av Marge_II kl. 5:42 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tack för grattiset!
Fcik du förresten två mejl av mig den där dan när vi hade ett telefonsnack?
Trevlig helg!
/B - med råttskräck *hurv*
www.lyckligagatans.blogg.se
Birgi: Råttskräck var ordet!
Betr 2:a mailet: "tänker" fortfarande... ;-)
Bild 1 är urfin!
Bild 2 är uräcklig!
Inte råttskräck men uräckliga...föredrar bilden med ljusen.
Trevlig Helg!
Maja: Tack och Jo.
Ullamona: Jag kan acceptera att de finns, råttor och möss, så länge jag slipper se dem eller upptäcka spår av dem.
Trevlig helg, själv.
Är det till att vara närmare bekant med offret?
Mina kondoleanser.
Bert: Tack och lov känner jag inte igen den (och det vore ju fruktansvärt om jag gjorde det!) men trots allt är jag för harhjärtad för att önska någon död - fast...men...kanske...ifallatt...om...Typ!
Skicka en kommentar