söndag, januari 20, 2008

För många år sedan

...när min svärmor ännu levde brukade hon bjuda på en förfinad form av lappkok (eller renkok som en del kallar det eftersom det de facto är ren som bjuds).

Att bjuda på denna rätt var en tradition i det samhälle där hon levde och den serverades en gång om året, på fettisdagen.

I går kväll var vi av goda vänner inviterade till denna oerhört speciella kulinariska sensation, nu tillagad i enlighet med dess ursprungliga principer.

Dessvärre kunde jag dock inte göra heder åt anrättningen.

Det underbara värdparet hade lagt ner så mycket tid och omsorg på hela kvällen så jag skämdes när jag försynt tackade nej till den inledande rätten bestående av märgben kokta i buljong.

Därefter följde riven stekt (eller kanske kokt?) renlever som blandades med riven ost.

Sen serverades rensadel och blodpalt kokt på renblod och blandad med fett från rennjuren. Till detta kokt rentunga och som dryck varm renbuljong.

Till efterrätt kom en ljuvlig hjortronparfait där hjortronkärnorna silats bort och som en perfekt avslutning på måltiden serverades kaffe med hemlagad kaffeost.

Någon gång då och då förekom en snapsvisa vederbörligen åtföljd av en snaps.

Detta mina vänner är att jämföra med andra måltider som jag provat på. Måltider bestående sniglar, grodlår, rå fisk, orm, fårögon och fårtestiklar.

Det vill säga rätter som t ex tapas, sushi och metze.

7 kommentarer:

UllaMona sa...

Av en tillfällighet hittade jag din blogg...
kokt rensida i små bitar med blodpalt (utan innehåll)kokt i buljong serverad med smörklick, lingonsylt och mjölk att dricka till...mmmmm gott;-)

Anonym sa...

Aaah! Renkok. Smaskens. Men märgben kan jag bara inte med.

När jag jobbade i Arvidsjaur brukade jag käka lunch på Kaffestugan (?!!). En eller två gånger per år serverades renkok. Renkött och blodpalt i buljong. Gudagott. Och restaurangen var fullsatt.

Anonym sa...

Nja, jag avstår nog... Kom ihåg ett renkok i Renliden (tror jag det hette) där märgbenen klövs meddelst yxa på huggkubbe mitt i köket. Kände mig som känslig stadsfröken där jag satt hukande/skyddande över min mikrovärmda veggolasagne, medan märg och buljong skvätte runt de huggande gubbarna och deras vidöppna flanellskjortor.

Pistvakt är en amsaga i jämförelse...

Anonym sa...

"Lyllo" er! Jag tror jag är mest avundsjuk på att bli bjuden på middag. med stor familj händer inte det så ofta.

Jill Wegerup sa...

Jag tror att jag skulle tycka det vore spännande att smaka... =)

Marge_II sa...

Ullamona: Blodpalt tillhör en av de få "inälvsrätter" som jag verkligen tycker om. Mums.

Bert: Märgbenen är en märklig upplevelse, såväl smakmässigt som ljudmässigt. De fick alltså vara för min del också.

Maja: Det närmaste veggo som fanns på det där matbordet var lingonsylten som togs fram till palten.

Monkan: Vi fick alla dra vårt strå till stacken betr tillagningen. Förutseende nog hade värdinnan satt en sjuksköterska att hantera blodet till palten.
Av någon anledning kom jag att hamna vid snapsvisediktarna - jag som inte ens dricker snaps (men gärna diktar).

Jill: Lappkok känns som en "utdöende" maträtt både pga av alla rätter och dess innehåll. Får du tillfälle att prova det ska du absolut ta tillfället i akt.

Marge_II sa...

Ullamona: Glömde säga välkommen till min blogg ;-)