...när det gäller att följa serier som visas i TV.
Dels brukar jag tröttna rätt snart, när handlingen börjar kännas förutsägbar, men också för att jag inte vill bli "styrd" till att titta på fasta tider.
Dock följer jag med många känslor Anne Lundbergs finkänsliga program "Himlen kan vänta".
I programserien kan vi följa fem personer "mitt i livet" som alla fått en diagnos om en dödlig sjukdom.
Alla har olika sätt att hantera situationen och inget känns rätt eller fel.
Bara väldigt personligt.
Man skriver på programmets hemsida:
"Man har tusen önskningar när man är frisk. Men bara en när man är sjuk..."
Så lätt att glömma bort i vardagen.
fredag, december 12, 2008
Jag är rätt selektiv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag blev lite sugen på att se dessa program, men på något vis så vill jag inte sysselsätta mig med sjukdom och död utan hellre se på liv, lust och utveckling. Kanske jag behöver det mer i livet just nu?
Sjukdom och död har varit så stor del av mitt yrkesliv så jag tror för egen del att det är dags för annat nu.
OBS! Jag har mejlat dig i ett viktigt ärende, hoppas du kan hjälpa!
:-)
/B på Lyckliga...
Maja: Jag förstår.
Men personligen tycker jag nog att programserien handlar lika mycket om livet.
Eller t o m ännu mer.
;-)
Birgi:Ha ha, dagens skratt.
#Consider it done".
Ibland är kvalitet bättre än kvantitet, fast när det gäller doktor House är jag tveksam.
Men svt är bättre än sitt rykte.
Jag skulle aldrig klara av att kunna se så'na TV-serier, jag skulle må alltför dåligt.
Icka: Välkommen till min blogg.
I fallet med "Himlen kan vänta" talar vi i mitt tycket sannerligen om kvalitet.
Samuel: Och tänk, även om jag vet att alla inte kommer tillfriskna så "smittas" jag av de medverkandes livsglädje och "djävlaranamma".
Skicka en kommentar