...20, 15, 10 och 5 år sedan?
Frågeställningen har gått från Studiomannen till Elisabet och Turtlegirl och själv börjar jag fundera.
För 20 år sedan är året 1988.
Jag har ett bra jobb i grannstaden och jag och mannen bestämmer oss för att sälja huset där vi bott i ca 10 år. Vi flyttar dock inte närmare arbetet utan tvärtom, jag får ytterligare några mil att pendla men klagar absolut inte. Vi har ett bra liv, reser mycket och åker mycket skidor på längden och utför. Våra föräldrar är fortfarande i livet, så också vår älskade lurviga hund som dock börjar bli lite grå om nosen, 11 år som han är.
För 15 år sedan är året 1993.
Sonen, som så småningom berikat vår lilla familj, har blivit tre år och vi har precis kommit hem efter två år utomlands, många erfarenheter rikare. Vi köper hus, har ett roligt slit med att få den nya trädgården i skick. Jag börjar jobba på hemorten och slipper det dagliga pendlandet men arbetet är krävande och tar en stor del av min vakna tid.
Min mor insjuknar och dör året därefter.
För 10 år sedan är året 1998.
Året innan har jag återigen bytt arbete och återupptagit pendlandet. Nu lika ofta till huvudstaden som till grannstaden. Det visar sig att jag hamnat på mitt drömjobb, alla kategorier. Jag är dock ofta borta flera kvällar och nätter under veckorna och på helgerna är vi "engagerade idrottsföräldar" ute på turné. Livet levs i 180 knyck och resorna, både privat och i jobbet avlöser varandra. Det blir lite mindre tid för skidåkning men det kompenseras gladeligen med golfande sommartid.
För 5 år sedan är året 2003.
Jag har precis avslutat en 2-årig distansutbildning som företaget betalat när jag får beskedet att de ämnar lägga ner verksamheten på orten och att alla vi anställda kan betrakta oss som övertaliga.
Ridå!
Detta år, under årets sista månad insjuknar också min far och dör.
Nu är året 2008.
Sonen har blivit myndig och håller på att ta körkort.
Vi reser fortfarande en hel del och försöker hålla liv i skidåkningen.
Efter att ha genomfört ett drömprojekt där vi låtit uppföra ett egenritat hus sitter jag nu här och ser ut över vattnet.
Jag har de senaste åren hankat mig fram på längre och kortare vikariat och tillfälliga anställningar, jag sliter med en affärsplan för att eventuellt starta eget.
Och - eller men - mellan varven känns det rätt...hopplöst...eller nå´t...
Edit: Undrar om jag har PMS eller om det bara är min vanliga B12-brist som gör sig påmind?
måndag, mars 03, 2008
Var i livet befann jag mig för
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Tack!
Det här var verkligen intressant, att få ta del av andra människors liv som är och har varit!
Elisabet: Visst är det intressant att läsa om andras erfarenheter.
Förhoppningsvis kan den egna eftertanken - publicerad eller ej - ge perspektiv och tillfälle till reflektion.
20 år i koncentrat. Fascinerande vad dessa år har varit innehållsrika för dig/er! Sorg, glädje, utmaningar, bakslag, ... Jag tror inte att många har haft så stora svängningar.
Det ger definitivt eftertanke!
Men sen slumpar ju årtalen sig något. Sulle jag har skrivit tex om 2004 så hade mycket varit i moll. 1990 hade varit en hit.
Fint få läsa Dina rader!
Turtlan
Maja: Egentligen tror jag att alla upplever såväl stora som små svängningar under en livstid - se bara på dig och ditt liv;-) - men man tacklar väl det lite olika beroende på när i livet det inträffar, hur sårbar man är just då.
Ser jag på helheten så har jag fått så mycket men ser jag framåt så ...vete 17 vad jag ser då...
Turtlegirl Visst är det så att skilda årtal verkligen inneburit såväl lycka som sorg - så som livet väl är för de flesta av oss?
Men vad är det man brukar säga; varje människa har en historia att berätta; sin egen.
Och den är aldrig en annan lik.
Tänker på Merete Mazarellas "Linjer mellan stjärnor" då någon förtäljer sin livsberättelse. Vilka linjer drar vi mellan dessa, kanske slumpartade, händelser i livet? Vad ser vi för mönster och vilka alternativa slutsatser skulle vi kunna dra?
Precis som vi skapar stjärnbilder av enstaka stjärnors placeringar på himlavalvet, försöker vi se mönster i våra liv. Kanske vi skulle kunna finna helt andra stjärnbilder om vi tänkte på ett annat sätt?
Maja: Intressant! Kanske ska vi ö h t inte tänka oss livet linjärt i årens riktning?
Jag har funderat på din teori och känner att jag vill tänka vidare. Återkommer kanske med något när/om jag hittar "det".
Även om jag suger till mig orden "min teori" måste jag ändå tillskriva tankegångarna Merete Mazarella som uttryckte dem, för mig att läsa och tänka vidare på. Det är hon som är den kloka. Jag bara hänger på.
Du är så klok att du kommer att dra tankegångarna ytterligare ett snäpp. Och jag vill hänga på. Så skriv du - vadhelst du kommer på.
Skicka en kommentar