...ett annorlunda "fiskafänge".
När jag vaknade på morgonen såg jag hur ett antal stockar som vi mödosamt grävt ner som avgränsning mellan fjärdens vatten och land, sakta flöt iväg.
Jag greppade första bästa redskap, som visade sig vara en kratta, och försökte medelst denna fånga timret.
Detta visade sig inte vara helt lätt då vattenståndet i fjärden höjts högst markant det senaste dygnet (därav de rymmande stockarna).
Och en stor del av det som i går utgjordes av vår gräsmatta var nu en del av fjärden.
Jag lyckades dock så småningom få fatt på rymlingarna och drog upp dem så långt jag kunde.
Det skulle jag kanske inte ha gjort.
För nu, när vattnet sakta sjunker undan har jag ett upplag av stockar liggandes mitt på gräsmattan.
Och det finns inte en chans i världen att någon orkar rubba dem nu.
tisdag, oktober 21, 2008
Idag har jag idkat
Upplagd av Marge_II kl. 4:06 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter spännande det där .., men är kanske inte så praktiskt ...-)
Elisabet: Kankse finns det en flottar-gen i mig från någon avlägsen släkting, för det var rätt kul.
Men nu är det inte så snyggt...
Sikket slit o släp. Som han Sysofos, eller vad han nu hette han som rullade stenen uppför berget..?
Flottare på piteälven - ja, varför inte?
Maja:Det finns mycket att lära om Sisyfos och hans sätt att hantera tillvaron.
Tyvärr har jag inte lyckats anamma det.
Än.
Skicka en kommentar