Och nu är den stora frågan

...ska jag fara och åka skidor i helgen?

Eller inte?

Jag känner mig fullständigt tömd på energi, ork och lust men kanske är det just därför jag borde fara?

Men å andra sidan var jag till kiropraktikern och fick några låsningar upplösta denna vecka så jag borde kanske ta det lite lugnt.

Velig velig velig.

En av Sveriges bättre backar och jag tvekar.
För bara nå´t år sedan hade jag trott att jag inte var klok.

Nu vet jag.

Nog finns det gott om snö

...på sina håll.

Stenarna ser ut som små bakelser

...som flyter omkring i forsen.

Och ibland så ser man inte skogen

...för alla träden.

Nu är det dags igen

...för reparation av sonens dator. Ett följdproblem från det tidigare (bland annat frågar jag mig hur man kan byta moderkort utan att återställa alla drivrutiner?).

Så vem drabbas värst även denna gång?

Jo, den ömma modern förstås.

Så förlåt om det återigen bara blir några sporadiska inlägg framöver.

Jag lovar att försöka gottgöra det längre fram.

Nu börjar äntligen

...den segdragna förkylningen ge vika.

I nästan en månad har jag befunnit mig i en slags glasbubbla fjärran från världen. Jag har fungerat hjälpligt men känt mig totalt borta.

Nu har jag dock med hjälp av gurglingar med whiskey, koksaltlösningar, tabletter och olika sorters nässpray börjat krypa ur min oönskade isolering.

Hallå världen!

Den bedrövliga vintern

...eller snarare brist på vinter ställer till problem, inte bara för oss som suktar efter snö i skidbackarna.

Hörde just att biltestindustrin börjat bygga upp anläggningar i bergstrakterna i Kina, då de svenska vintrarna tenderar att svika.

Inlandskommunerna och deras befolkning torde bäva. Sverige har anledning att bäva.

Och frågan är: kan vi göra något åt saken?

För många år sedan

...när min svärmor ännu levde brukade hon bjuda på en förfinad form av lappkok (eller renkok som en del kallar det eftersom det de facto är ren som bjuds).

Att bjuda på denna rätt var en tradition i det samhälle där hon levde och den serverades en gång om året, på fettisdagen.

I går kväll var vi av goda vänner inviterade till denna oerhört speciella kulinariska sensation, nu tillagad i enlighet med dess ursprungliga principer.

Dessvärre kunde jag dock inte göra heder åt anrättningen.

Det underbara värdparet hade lagt ner så mycket tid och omsorg på hela kvällen så jag skämdes när jag försynt tackade nej till den inledande rätten bestående av märgben kokta i buljong.

Därefter följde riven stekt (eller kanske kokt?) renlever som blandades med riven ost.

Sen serverades rensadel och blodpalt kokt på renblod och blandad med fett från rennjuren. Till detta kokt rentunga och som dryck varm renbuljong.

Till efterrätt kom en ljuvlig hjortronparfait där hjortronkärnorna silats bort och som en perfekt avslutning på måltiden serverades kaffe med hemlagad kaffeost.

Någon gång då och då förekom en snapsvisa vederbörligen åtföljd av en snaps.

Detta mina vänner är att jämföra med andra måltider som jag provat på. Måltider bestående sniglar, grodlår, rå fisk, orm, fårögon och fårtestiklar.

Det vill säga rätter som t ex tapas, sushi och metze.

"Ja, säger mina nya tillfälliga kollegor

...då finns det ju möjligheter för dig att få fortsatt jobb här".



Kan ni känna hur min kropp stelnar.
Hur hjärtat slutar slå.

Jag vill ju jobba.

Men detta känns nästan nästan...

ja, nästan som om jag vore en satellit som hamnat i en annan omloppsbana.

Eller som en passagerare som råkat stiga på ett annat tåg.



Så bra så bra.



Men ändå så fel...

Som det knappast undgått

...någon av mina läsare har jag nyligen fyllt år.

På födelsedagens kväll lyssnar jag av mitt mobilsvar, där jag sitter på hotellrummet i New York.
Bland gratulanterna återfinns en välbekant röst:

"Hej Marge. Om jag inte tar alldeles fel fyller du år idag. Jag vill bara så gärna ringa och gratulera. Jag minns den dagen så väl".

Och samtidigt som ett leende sprider sig på mina läppar känner jag hur tårarna trycker på.

Kära kära vän.

Hon som ringer fyller 88 år i år och tillbringar sin jul och nyår på en västindienkryssning. Tillsammans med sin 91-årige sambo.

Så, va` 17 är det för märkvärdigt med att fylla 50, undrar jag?

Det härjar en pyroman

...i vår lilla stad.

Minnesvärda byggnader bränns ner och det sker med allt kortare mellanrum.

Ryktesspridningen har tagit fart och alla fasar för nästa dåd.

Jag hoppas att de griper den/de skyldiga snarast.

När ens bror kommer

...på "försenad" födelsedagsuppvaktning då kan man inte vara säker på vad som finns i kartongen.


Förrens man öppnat den.

Edit: "Vinner inte på lagring" står det att läsa på Systembolagets eminenta hemsida.

Ack och ve. Ack och ve.

Söndagförmiddag

...När resten av familjen gett sig av till slalombacken häller jag upp en kopp kaffe och bläddrar förstrött i tidningen.

Ute börjar det spricka upp. Det har snöat under natten och ett härligt täcke med några decimeter dunsnö ligger på marken.

Det blir nog en fin dag i backen, för de där som inte har en bihåleinflammation som ligger och lurar och bara väntar på att få bryta ut.

Inflammation eller ej, till slut klär jag på mig och går ut och skottar gården.

En timme senare ställer jag ifrån mig skyffeln, kinderna är rödrosiga och jag känner mig nöjd.

11 timmar

...tog resan från New York till Hawaii.

Fattar ni hur långt bort det är?

Och hur gott om tid man har att fotografera färdvägen?

:-)

När jag såg

...den här skylten under en promenad längs den undanskymda stranden på västra sidan av Oahu, då stannade jag upp för att inte skrämma sälen.


Vad tror ni en sann amerikan gör?

Ja, riktigt nära måste man ju gå.

Drick öl

...och låt bli att sippa på vinet!

Med dessa ord vill jag länka er till Gunnar Sjöbergs tänkvärda krönika "Svep ditt liv" som finns publicerad i Norrbottens-Kuriren denna månad.

Oavsett om du är troende eller ej ger hans tankar dig kanske anledning att fundera över hur du lever ditt liv.

Öl eller vin?

För de som känner mig känns det onödigt att påpeka att jag symboliskt ofta tillhört "vinsipparna".

Och det känns som om det finns anledning att överväga detta omedvetna förhållningssätt!

I USA

...där är allt så mycket större.

Julkransarna...

pumlorna...

...och inte minst granarna.

För att inte tala om nomineringskampanjen inför det stundande presidentvalet.

Hur stort är inte det?!?

(Bert har pricksäkert fångat detta sistnämnda fenomen i ett förundrat inlägg på sin blogg.)

Kan någon förklara

...hur det kommer sig att samma dag som man far på semester så fungerar spisfläkten alldeles utmärkt - men när man kommer hem är den ur funktion?

Den närmaste tiden ser jag framför mig många kokta rätter, sallader och annat som inte skapar så mycket matos.

Men alltså; kan en fläkt bli sur?

Åhh, jag måste

...påminna mig om att det har vänt.

Att vi går mot ljusare tider.

Som ett mantra upprepar jag orden: Det har vänt!

Jag säger bara

...Charlotte Kalla!

Inte vet jag

...om det är för att jag precis passerat det magiska 50-strecket - eller om det är något annat - men jag tycks ha hamnat i nåt slags existentialistisk dilemma.

Ansatt av det stora frågorna grubblar jag.

Vad är det för mening med livet?
Vad ska få mig att vakna förväntansfull i morgon?
Om ett år.
Om tio år.

Så slår det mig att detta är ett välfärdsproblem.

Eller kanske bara en vanlig depression?

Naturens strävan efter

...jämvikt förnekar sig inte.

I går kväll var munnen stor och pladdrig - idag är huvudet för litet.



Trötthet och vin är inte en alltför lyckad kombination, kan jag konstatera.