Och alla som tror

...att presidentvalet i USA inte berör hela världen kan nu tänka om.

Att det amerikanska representanthuset röstade ner räddningspaketet i första vändan kan - i princip - ses som positivt.
Frågan är dock om det verkligen är en seger för alla de medborgare som inte vill vara med och betala för de personer som under åren spekulerat och gjort stora klipp inom bank- och aktievärlden - eller om det bara är ett valtaktiskt spel.

Det (valet) är ju viktigare än vad som händer med världsekonomin.

Åsså läser jag om ett nytt mirakelpiller

...som ska göra en glad.

Fast det finns inte ute på marknaden än.

Inte förrens till våren.

Och dit är det ju en evighet.



Men det går lika bra med D-vitamin, säger en professor.

Jaha, säger du det? säger jag.

Fingertoppskänsligt

...Leif Silbersky.

Fingertoppskänsligt -


NOT!!!

September

...fortsätter att rista sig in som den mörka månaden i historien.

Enade vi stå

...söndrade vi falla.

Titta på denna video från YouTube och förundras över hur händelsen uttvecklas.

En underbar hösthelg

...är slut.

Här hann vi med både långa promenader, surströmmingsfest, golfande, båtupptagning och att ta undan alla sommarmöblerna. Till på köpet blev det storstädning i två av gårdens byggnader.
Inte illa, om jag får säga det själv ;-)

Växterna får dock stå kvar ute lite till. Det är så varmt och skönt så det känns fel att ta undan dem redan.

Jag kommer säkert att banna mig själv när de första frostnätterna slår till.

Vill ni lyssna till inspirerande och

...intressanta föreläsningar så ila då till TED, där ni hittar talare som behandlar de mest skiftande ämnen.

Här finns en skattkammare för oss som gärna vill veta mer om det mesta. Sen är det ju upp till var och en att idka källkritik ;-)

Föreläsningarna är begränsade till 20 minuter så inget blir långrandigt eller segt utan det är pang på direkt.

Helt fantastiskt!

Själv fick jag tipset av "Monkan" (tack, vännen!) som berättade om hjärnforskaren Jill Bolte Taylor som själv drabbades av en stroke och som såväl fängslande som gripande berättar om sin erfarenhet av denna upplevelse.

Varje morgon tittar jag

...med bävan ut för att se om frosten slagit till.

Lagerbladsbuskar och övriga växter står nämligen kvar ute i sina krukor som ett tecken på att jag vägrar inse att det är höst.

Utemöblerna är också kvar på terassen.

Men i morgon ska jag ställa in dem.



Eller kanske blir det efter helgen...


Edit: När jag kollar mitt blogginlägg för ett år sedan inser jag vad jag har att göra.
I morgon!

När golfsäsongen lider

...mot sitt slut får jag förnyade krafter.

Kanske är det sommarens medicinering och vila som äntligen ger resultat.

Jag går rond efter rond och ryggen ger inte ifrån sig ett pip. Däremot den nu så utvilade, för att inte säga förslappade kroppen börjar protestera av den plötsliga ansträngningen.
Och konstigt vore det ju eljest.

Högtryck, höstklart och ett stilla lugn vilar över naturen.
Hösten ligger i luften, den kyliga.

Tystnaden bryts av svanparet som flyger söderut, de samtalar högljutt med varandra.
Och jag undrar vad de talar om.

Ooohps

... jag är i det där svarta hålet just nu.

Ni vet, det där som kommer sig av Big-Bang-experimentet och jordens undergång.

Meddela forskarna i Schweiz att de lyckats.

Jag svävar runt i ett slags non-cosmos.


Eller så känns det bara så...

Du vet väl

...att du kan prenumerera på dina favoritbloggares nya inlägg.

Snabbt och enkelt.

I Piteå

...vill man att den planerade Norrbotniabanan ska dras mellan centrum och den södra hamnen.

30 tåg per dygn som ska slamra genom staden, en utfyllnad och därmed minskning av fjärden och en banvall som skär av närheten till vattnet.

I andra städer jobbar man hårt för att vara attraktiva. Men inte Piteå.

Inte konstigt att kommunens byggnadsnämndsordförande säger:

"-Infrastruktur är svårt."

Dessvärre ska detta bevisas.



Hoppas att Piteås befolkning samlas i en massiv protest mot förslaget, säger jag!!!

I natt var min mor

...så levande. Hon besökte mig i drömmen.

Idag skulle hon fyllt år om inte döden hunnit ifatt henne redan för 14 år sedan.

14 år - men mina fingertoppar kan fortfarande känna hur mjuk hennes hud kändes det där sista året när hon låg fjärran från världen men fortfarande vid liv.
Doften av LdB när jag smorde in hennes kropp och hoppades att beröringen och lukten skulle tränga fram genom hjärnvindlingarna och ge någon slags positiv förnimmelse.

Passande nog regnar det idag.


September in the rain.

Idag har vi

...en hantverkare hemma hos oss.

Detta får mig osökt att tänka på Ingemar Unges klockrena blogginlägg "Arma yrkessnickare" där han precist presenterar den mystik som omger oss amatörer.

Efter år av inhyrda yrkesmän och eget amatörsnickrande/målande/murande/etc kan jag bara nicka instämmande:
Sådan är verkligheten!