Hundens år

Fotot har jag lånat härifrån

...Det är hundens år i år enligt den kinesiska almanackan, läser jag i dagens DN.

I Peking beräknar man att det finns över en miljon hundar. Med anledning av detta så har åtta distrikt i staden infört "enhundspolitik", vilket betyder att man bara tillåter en hund per familj.
Oregistrerade hundar och hundar som är högre än 35 centimeter, riskerar också att bortföras om de upptäcks.

Hunden som sällskapsdjur och hund som mat på matbordet.
Och hundar som sprider rabies.
Mer än 2000 människor har drabbats i Kina i år av en sjukdom som nästan ofelbart leder till en plågsam död.

Varför nämner jag då detta?

Jo, artikeln får mig att tänka på när vi bodde utomlands.
Vår första hund, Fia, försvann och i det fallet fanns två anledningar som var mer troliga än andra.
Antingen hamnade hon som en delikatess på vår vietnamesiska grannes bord.
Eller så blev hon smittad av rabies och dog.

Ingen av alternativen kändes bra.
Och det tog några månader innan vi skaffade en ny hund.
Trots riskerna, som nu blivit uppenbara för oss.

Men vi ville ju inte heller ha giftormarna slingrandes fritt omkring i trädgården.

Edit: Pia, hund nr 2, fick vi behålla tills vi lämnade landet. Hon övertogs av vår bäste vän Stewe som sedemera också blev husse till Arnold, Pia´s avkomma. Arnold efter Arnold Swassenhäck.