...och kinderna lyser röda efter genomfört värv.
I år har jag investerat i riktigt fina vinterskor; lätta och med inbyggda dubbar (dobbar?). Det känns rätt bra att kunna vistas utomhus utan att hela tiden spänna sig i rädsla för att falla.
Jag har dock inte bestämt mig för om jag ska se köpet som ett tecken på klokhet eller på ålder :-)
söndag, november 23, 2008
Vinterns första snöskottning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Inga dobbar, ja, det borde jag i så fall ha på jobbet, det var ju där jag gjorde en saltomortal .. ,men däremot ska jag köpa mig rejäla och varma vinterskor nu i veckan, för ååå, vad jag har frusit i helgen!
Elisabet: När jag fryser - och särskilt om jag fryser om fötterna - blir jag på sååå dåligt humör och känner mig nästan sjuk, så varma skor är ett måste.
Lycka till med skoköpet!
Snö!? Som går att skotta. I Piteå?
Det var då värst. Vilken orättvisa.
Klokhet tycker jag!
Frysa om fötterna är det värsta!
Det kan få mig på dåligt humör utan tvekan!
Sen så blir man ju oftast klokare med åren... eller?
Bert: Ännu mer snö idag så du är välkommen hit om du vill hjälpa till med skottningen :-)
Turtlegirl: Det vete 17 om man blir klokare. Ja, i vissa avseenden men kanske inte i andra. Jag kan komma på mig själv att tänka i konservativa banor ibland - och känner mig så dum när jag gör det.
Klokhet eller ålder? Varför inte både ock?
Monkan: Ja, den kombinationen är förmodligen den som fick mig att slå till vid inköpet av skorna.
För inte var det då fåfänga (även om jag sett värre).
Jag finner en viss njutning att klä mig rejält, oavsett om det betraktas som klokt eller inte. Men nog är det härligt att stega iväg i storstövlar och en herrjacka med generösa fickor. Finklädd kan jag nog mer känna mig utklädd.
Vad gjorde man för fel med mig under min uppväxt, tro?
Maja: Inget, vännen.
:-)
Skicka en kommentar