...rörde sig fjärdens vatten sakta, sakta.
De stilla krusningarna längst ut orkade nästan inte ta sig till land.
Nu i afton lägger det till.
Det bildas som små öar av is på det spegelblanka vattnet.
Det är höst!
söndag, oktober 19, 2008
I morse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vi hade också tunna "isöar" som drev omkring ytterligt sakta på det blanka havet.
Någon gång klövs ytan av ett sälhuvud.
Bert: Sälar har vi inte här.
Däremot ett par svanar som ståtligt glider fram i det spegelblanka.
En otroligt vacker höstdag.
Vackert och stilla tänker jag.
Å när jag läser Berts rad om sälhuvudet så blir jag lätt euforisk. - Tänk just det skulle jag vilja se!
En yta som klyvs av ett sälhuvud....
måste vara så vackert!
Turtlegirl: Det har hänt att någon stackars säl förirrat sig in i våra vatten för att som regel gå ett bittert öde till mötes.
Men själv har jag aldrig sett någon just här utanför.
Och tur är väl det med tanke på de dåliga oddsen för sälen.
Ja, vilken härlig höstdag. Jag har satt på dubbdäck.... på cykeln alltså. Nu ser jag fram emot isläggningen. Hoppas det blir en riktigt kall vinter!
Sven: Hmmm. Lämpligt kallt, skulle jag vilja säga.
Men tänker du på isläggning för långfärdskridskor hoppas jag också på kyla.
Men lite mildare när snön väl kommer :-)
Ganska läckert när vattnet blir så där trögt, nästan tungt och trögflytande. Det vänder nu.
Maja: Vänder till vaddå?
Höst och vinter! Is och hagel!
F´låt om jag låter negativ.
Jag är negativ.
För jag vet ju att det finns ljuspunkter. Någonstans därute.
Tror jag ;-)
Skicka en kommentar