...har jag någonstans inom mig ändå trott att det ska lösa sig.
Att jag ska få ett arbete så småningom.
Men idag inser jag med bitterhet att det inte blir så.
Och jag undrar hur många bakslag man kan orka med?
onsdag, augusti 27, 2008
Fram till nu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag lider med dig Marge. Själv går jag till jobbet varje dag och är glad. Men samtidigt vet jag att om en upphandling går i stöpet, så är jag sist in och således först ut tillsammans med ett antal kamrater. Det kan ske i oktober. Oron gnager.
Bert: Jag tror att du vet hur det känns.
Men jag har liksom hamnat över den där "hoppets tröskel".
Det är som om det är nu jag ger upp!
Och det känns så sorgligt...
Men jag hoppas verkligen att den avgörande upphandlingen går vägen. Jag håller tummarna för dig.
Innerligt!
Min kära älskade vän..Just nu kan jag inte säga mer.
Ja, vad kan man möjligtvis säga som kan förändra? Inget förmodligen - bara tycka att det är ett vansinnigt slöseri med en fantastisk mänsklig resurs!
Vad gör man när man inte själv kan påverka en situation man inte gillar/mår bra av? För min del har jag kommit fram till att jag då måste ändra mitt sätt att tänka kring det. Hur det bör gå till eller om det är rätt väg för dig det vet inte jag.
Jag har stor förtröstan i att du kommer att stå ut, du kommer att må bättre, att du kommer att hitta en väg att återfå hoppet.
Jag tror på dig.
Tappa inte sugen - världen är redan så full av tappade sugar!
Monkan: Just nu är det nog inget som kan få mig att må bra. Ord känns bortkastade - kanske finns det piller att få? :-/
Maja: Hur återfår man hoppet när det de facto ser nattsvart ut?
Jag är definitivt inte rätt person att fråga, inte vet en obotlig pessimist som jag.
Spånar/leker med idén: kanske man får hoppas på något annat? Något som inte känns kört, borta och förbi? Ställa in siktet på något eljest, en alternativ lösning?
Vad är det tro?
Håll huvudet högt, det blir alltid nya tider.
Maja: Hmmm.
Jill: Men när man, som jag, inte längre tror att nya tider är detsamma som bättre tider - vad ska man då hoppas på?
Skicka en kommentar