torsdag, januari 17, 2008

"Ja, säger mina nya tillfälliga kollegor

...då finns det ju möjligheter för dig att få fortsatt jobb här".



Kan ni känna hur min kropp stelnar.
Hur hjärtat slutar slå.

Jag vill ju jobba.

Men detta känns nästan nästan...

ja, nästan som om jag vore en satellit som hamnat i en annan omloppsbana.

Eller som en passagerare som råkat stiga på ett annat tåg.



Så bra så bra.



Men ändå så fel...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Vad är det som känns fel?
Om man får fråga.

Anonym sa...

Bara för att du aldrig har gjort det förr, bara för att du inte har tänkt i dessa banor förut, bara för att du börjat räkna bort dig själv från en arb.marknad...

Om det inte hade varit så hade du kanske tänkt att det vore en möjlighet till något helt annat?

Eller?

Marge_II sa...

Bert: Det känns bara så långt bort från min "ordinarie" profession.

Vilken den nu är? ;-)

Anonym sa...

När det känns bra är det bra,sa hon som smakade på maten!
eller var det livet?

Unknown sa...

Oj ... Då blir det till att fundera och känna efter. Sen är det ju aldrig försent att byta igen. Om man tröttnar eller känner att man valde fel. Eller?
/B
www.lyckligagatans.blogg.se

Marge_II sa...

Alla: Jag ger ju det mesta en chans - förmodligen mer än de flesta vad gäller yrken - sen är det precis som Monkan säger: känns det bra så smakar det bra.


:-/

Anonym sa...

Du är stark o tuff du som vågar smaka olika anrättningar. En annan är fast i saltgruvans mörker o tror inte att jag kan annat...