...misshandlar en handikappad 55-årig man.
Två gånger avbryter man misshandeln. Först för att åka hem och äta och sen en gång till tills man några timmar senare bestämmer sig för att åka tillbaka och fortsätta misshandeln tills mannen dör. Under tiden filmar man övergreppen.
Jag mår fysiskt illa när jag hör om händelsen och kan bara ana den skräck som mannen måste ha känt.
Och jag kan ingenting förstå.
Ingenting förstår jag.
onsdag, oktober 10, 2007
Tre tonårspojkar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ja jag hörde om det där på radion idag, nåt så fruktansvärt..du fångade på pricken det jag åxå känner eller det jag för mitt liv inte kan förstå, att jag kan inte förstå! Vad fattas dessa pojkar? Hur kan flera stycken göra nåt så bestialiskt?? nej jag fattar inget heller..
huga: Ibland brukar man skämtsam säga att "det man inte förstår får man lämna".
Men i detta fall går det inte att lämna.
Inte heller att förstå.
huga: Glömde säga: Välkommen till min blogg!
tack! du är så välkommen till min blogg åxå!
Jag håller på att det beror på den tolerans som visas mot att ungar spelar våldsspel och tittar på olämplig film. Bland annat.
Kan låta som moralpanik. Men då får det göra det.
Det är fel förebilder som härskar. I både smått och stort.
Bert: Ja, förebilderna måtte verkligen vara felaktiga.
Men var försvinner den egna tankeförmågan, förmågan att ana sig till konsekvenserna av det man gör?
Det sunda förnuftet?
Ett sunt förnuft växer fram i relation till förnuftiga människor. Detsamma med samvete och empati, förmågor vi ej är födda med utan måste uppövas i samspel med kärleksfulla andra.
Var har deras kärleksfulla andra varit i deras liv? På jobbet, eller upptagna av sin latte-tillvaro..?
Maja: Kanske är det så att det saknas kärleksfulla vuxna, föräldrar som är närvarande, som ser barnen och som sätter gränser.
Kanske blir man för mycket "kompis" med sitt barn för att komma undan uppfostraransvaret?
Någonstans har något gått mycket snett.
Kanske har tv, datorspel och kompisar fått stå för uppfostran och barnvakt allt för mycket? Jag tror helt visst att barn klarar av våldsfilm, våldsamma spel och annat tufft bara de har en norm att spegla detta emot och fått lära sig ta ställning från det. Har man vuxna i fysisk och psykisk närhet, har man en chans att få en värdegrund att relatera allt detta hemska mot. Det är värre om "firmans" normer styr ens liv utan att man själv har med sig andra värderingar hemifrån. Ett villebråd för yra ungdomars uppfattning om rätt och fel.
Bättre att föräldern är kompis än att "firman" är det.
Skicka en kommentar