...ungdomsvåld svämmar känslorna över.
Jag klarar inte att hålla dem på avstånd.
...
Efteråt går jag in i sonens rum.
Sätter mig på hans säng.
Studerar hans nacke där han sitter vid datorn.
---
Och tänker: Vilken fasa om han inte suttit här.
onsdag, oktober 10, 2007
Efter de senaste dagarnas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja återigen förstår jag precis hur du känner. Det är så ofattbart att några pojkar kan slå ihjäl en likasinnad, någon annans barn...
hur är det möjligt? jag skulle verkligen vilja höra vilka ord försvarsadvokaterna använder en sån här gång.
huga: Det är en tragedi för alla inblandade (utom då möjligtvis just försvarsadvokaterna som i o f har ett jobb att utföra).
tsss vilket skitjobb, verkligen, om alla ursäktar så tycker jag så en sån här gång...tycker t o m är rätt att hänga ut dom på nätet...låt dom lida, dom har förbrukat allt i sin väg...
usch vad jag låter hemsk, men...jag vet inget annat försvar för min egen del än så.
Skicka en kommentar