...kollega intervjuas i radions morgonprogram.
Och jag ler för mig själv när jag hör hennes karaktäristiska röst.
Visst är det härligt att vissa människor lämnar så positiva vibrationer så man tio år efteråt blir glad bara man hör rösten.
torsdag, oktober 11, 2007
Hör en föredetta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Javisst är det en skön känsla, eller kanske bitterljuv..måste ju ha varit en väldigt omtyckt kollega som lämnar ett väldigt tomrum efter sig..
huga: Ja, hon är en människa som sprider glädje kring sig - och jag blir glad när jag tänker på henne.
Men det märkliga är att det säkert är 6-7 år sedan jag tänkte på henne senast :-)
Ja, det är en ynnest att ha få träffat så'na människor: grattis!
DMH/Samuel
Samuel: Det är ju för väl att världen också består av folk som sprider glädje och "må gott"-känslor" - när man som efter senaste veckans händelser fått anledning att tvivla på mänskligheten.
Skicka en kommentar