...hade min far en sån där pannlampa. Om jag minns rätt såg den ut som en miniatyrstrålkastare som satt fast i ett läderband som man spände runt pannan. Batteriet satt som i en liten väska på remmen.
Himla praktiskt, var det.
Fast vi barn fick inte leka med den. Batteriet (stort, platt) tog snabbt slut och dessutom var det ju ingen leksak.
Sen försvann de där lamporna.
Och hantverkare och yrkesmän jobbade på med ficklampor som de försökte lägga så att de gav ljus eller så höll de dem i munnen och riktade ljusstrålen mot målet.
Sen kom ljusormen som kunde placeras liggande och hängandes.
Och nu är pannlampan tillbaka.
Den praktiske mannen är lyrisk och sonen har insett finessen, även han.
Se bara hur det såg ut när han gjorde skolarbetet under vistelsen i Tärnastugan:
Edit: Bilden är lite för mörk men det är alltså pannlampan som lyser upp texten.
onsdag, januari 10, 2007
När jag var liten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mycket praktisk när man skall ut i vedbon och hämta ved.
(Förresten; Inte är den där bilden för mörk. Den är ju perfekt. Hur har du ställt in datorn, egentligen?)
bert: snart går vi alla omkring med pannlampa och reflexväst här hemma också.
Sonen, som har mp3-ljud i skidhjälmen satt med den på sig framför datorn i stugan - men den bilden kan jag bara inte lägga ut :-)
Skicka en kommentar