...i dag.
Har träffat en av mina allra äldsta vänner. Äldst inte till åren utan utifrån antal år vi känt varandra.
Vi gick i samma klass i grundskolan (alltså är hon inte sååå gammal. Hmmm....).
Vi drack vår första (!) flaska Villafranca under bron vid vårt hus, åkte i samma bilar, susade fram på bönpallar och talade i timmar i telefon, trots att vi just skilts åt.
Och fast vi bor i samma stad stöter vi nästan aldrig på varandra nu för tiden. Men när vi gör det är det som om samtalet bara fortsätter sedan sist.
Det känns så ... enkelt och okomplicerat.
onsdag, januari 31, 2007
Bloggpaus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag älskar sådant, att tala med en gammal vän, plocka upp tråden där man slutade. hoppas det var trevligt på alla de sätt idag, men det var det säkert!
Annika: Det var så härligt. Det är som om åren och våra skilda liv bara finns där som en slags kuliss - även om det är det som är det verkliga livet nu.
Äh, det där lät flummigt men jag hoppas du förstår hur jag menar.
Hoppas att ni hade kul! Hälsa M nästa gång från mig.
Tänk när man bor så här ocentralt, från Pite sett, tror man att alla därhemma umgås mest hela tiden.
Maja
Maja: Umgås gör man men umgänget förändras!
Känns kul när man kan knyta ihop gamla trådar.Också!
Skicka en kommentar