onsdag, december 27, 2006

Långfärdsskridskorna

...vägrar sitta kvar på skon. Helt plötsligt släpper frambindningen och genom ett konststycke lyckas jag hålla mig stående. Vet att om jag ramlar kommer jag att bryta mist en handled, kanske ett ben. Tur att jag har stavarna till hjälp.

Men skridskoåkning ska det bli. Jag snör på mig de gamla hockeygrillorna där skenorna egentligen är alldeles för korta för långfärder. Ett lastfartyg passerar och på andra sidan fjärden ser vi en isjakt susa fram.



Julaftonen går bra, för sällskapet. Själv avvaktar jag till juldagen med skridskoåkningen. Minusgrader och bara lite ojämn is. Osäkra skridskoskär men snart hittar kroppen rytmen.

Annandagen: 4-5 plusgrader och isen börjar knaka betänkligt. Men vi åker någon mil och känner av muskler jag inte kan minnas någonsin funnits där. Obligatorisk apelsinpaus och en nedåtgående sol. Kan livet bli så mycket bättre, en julhelg?`

Som jag gruvat så inför?

8 kommentarer:

Anonym sa...

Men.....?
Har inte ni en del snö på isen. På "vår" fjärd ligger snön decimeterdjup.

Du kanske har platåskridskor?

Marge_II sa...

Ingen snö alls att tala om, bara lite skrovlig is här och var. De få fjunen som kom blåste iväg med kraftiga nordvästliga vindar.

Jill Wegerup sa...

Låter helt underbaart. å där ska julen vara.

Marge_II sa...

Ja, faktiskt blev den riktigt bra.
Fast idag jobbar jag:-/

Hoppas att du kryat på dig nu, Jill!

Mildamakter sa...

Det ser ut som en perfekt jul tycker jag :o)

Marge_II sa...

mildamakter: Jo, så är det ju; ibland överraskar livet en när man minst anar det.
Tänker på dig och hoppas allt går väl!

Anonym sa...

Jag har alltid undrat varför just apelsinen är utflyktsmat på vintern. Det är ju så kladdigt!

Marge_II sa...

Matildas fikarum: men rätt fiffigt paketerade! :-)

Mannen säger att en liten flaska Jägermeister kan vara ett alternativ :-))