Kejsarens

...nya kläder.

Obol Invest. Har ni hört talas om?
Företaget som gick in och skrev ett 15-årigt kontrakt med basketligan och kontrakt med andra idrottsklubbar runt om i landet och som piskat upp sig till att vara en stor koncern med verksamhet i Europa, Kanada och Asien.
Uppbackade av en multimiljonärsfamilj i Kanada. Stor sekretess. Hysch hysch. Och ingen har reagerat över den digra sekretessen. De rika vill inte skylta med sina pengar har alla förstått.

Men visst är det konstigt det där? Alla vill ha hög lön och det verkar vara en tävlan bland direktörerna att få så förmånliga avtal som möjligt. Tror ni att de vill att det ska vara tyst, hur ska de då kunna jämföra? För det är ju viktigt det där, att tävla. Om man får 10 mille mer än ordenbrodern, 25 miljoner mot 15. Herre Gud, hur ska man annars kunna äta sig mätt?
Nej, sån där sekretess är bara till för att dölja ljusskygga handlingar. Tänker jag.

Okey, förlåt, det blev ett litet utvik där. Åter till Obol Invest.
Jag lyssnade till Radions program "Kaliber" i P1 i söndags vilka granskade företaget och dess ägare.
Upp som en sol och nu ifrågasatta av media, finansinspektion, finanspolis och kunderna.

Vad som är sant lär väl framtiden utvisa.

Men som framgångssaga är det rätt fascinerande.

Gruvarbetarsonen som blir föräldralös vid 16 års ålder.
Som från Föreningsbankens kontor i Hakkas via regionbanken går vidare till finansvärlden i Stockholm. Och sen rullar det bara på med karriären tills han hamnar i mammons mecka Schweiz.
Sedan kommer han hem till Sverige. I bakfickan har han en miljonspäckad investerare, en vingård i Italien och en ännu oupptäckt karriär som sångare.

Förvisso blev han inte föräldralös vid 16 års ålder.
Förvisso verkar Obol inte vara den där koncernen och miljonären står inte att finna.
Förvisso har vinet inte den kvalitetsstämpel som det marknadsförts med.
Förvisso hamnade skivan han spelade in inte på topplistorna.

Men sant är att han jobbade på Föreningsbankens regionbank. I rummet intill mig.