99,9 %

...av tiden går det bra.

Ni vet, det rullar på. Antingen jobbar man som 17 eller söker jobb och lagar middagar och bakar julkakor. Ibland upptäcker man att man glömt tillsätta socker i degen vilket känns lite scary men so what?
Man bjuds på och har lyckade fester och umgås så där lämpligt med grannarna.
Läser läxor med sonen. Lördagshandlar, besöker svärfar på lasarettet, lyssnar på svägerskan som bara surrar på, som om det är henne allt handlar om.

Tänder ljus på graven.

Och kanske är det just där och just då sprickan rämnar.

Eller är det när de man tror är ens vänner hälsar på och man börjar tvivla på att det handlar om vänskap nu mer.
När nyfunna vänner många gånger är snällare än äldre.
Än de där som tar sig friheter och som agerar domare. Som inte ser mig utan bara grandet! Eller sån som de tror att jag ska vara och inte den jag fortfarande är. Eller den jag vågar vara nu.

Eller så är det när jag läser bloggar som går rakt in i mitt hjärta. Som sätter ord på det jag själv inte kan formulera. Av hänsyn. Av feghet.
Eller de där som sätter upp samma skydd som jag gjorde förr. Som lindar in. Och som jag ser känner samma sak som jag gjorde. Once.

Och sprickan öppnar sig. Avgrundsdjupt.
För den där ynka promillen...