Bryta ihop

...och komma igen.

Orden som leder mig framåt, som får mig upp ur klyftan jag faller ner i när jobben svischar förbi näsan.
Retfullt nära, så där att man kan känna doften men inte tillåts smaka.

Så vad gör man då när helgen förflutit i depressionens och sjukdomens tecken (kroppens symptom på själens tillstånd)?

Jo, man greppar tjäckt telefonen och ringer med förkyld stämma på nästa jobb.
Skriver ännu en ansökan.
Och glömmer att tillsätta sockret i kakdegen.