...i Svartöstan.
Här startade en bejublad och kortvarig karriär. Ja, den var så kort att råkade man ha semester vid den aktuella tidpunkten missade man hela traumat.
Vi pratar historia.
Och allt är preskriberat!
Vi var ett illustert sällskap tjejer/kvinnor/damer/kärringar som skulle anordna fest för våra vänner. Och för att liksom "glamma till det" beslöt vi bjuda på ett uppträdande för dem.
Festen var otroooooligt lyckad. Hur lyckat själva uppträdandet var är det nog ingen som egentligen kan uttala sig om. För även om jublet aldrig ville ta slut säger det inget om kvalitéen.
På okända vägar spreds dock ryktet om vår s.k "show" och vi fick därefter färdas land och rike kring för att uppträda.
Nej, riktigt så var det inte men vi showade i alla fall i metropoler som Luleå och Älvsbyn.
Sen gick vi i väggen.
Och sällskapet upplöstes.
Rykten förtäljer att vissa personer aldrig återhämtade sig efter att ha sett oss uppträda.
söndag, december 03, 2006
Blackis
Upplagd av
Marge_II
kl.
10:13 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jaha - Var du med där.
Inte undra på att mina terapeuträkningar travades på hög i flera år.....
;)
Åhhh nej.
Men det är ju preskiberat. Minst 20 år sedan. Inga skadeståndsanspråk wse.
Men hoppas du mår bättre nu:-)
Preskriberat, glömde ett r där.
Om jag mår bättre!??? Det får du avgöra själv. Du läser ju min blogg. Den speglar väl kanske mitt tillstånd.
;)
Säg, visst skämtar du? Inte upplevde du denna suspekta händelse?
I så fall känner jag mig delaktig i din "utveckling"(?).
Och lovar att ha än mer överseende av innehållet i din blogg ;-)
Skicka en kommentar