...om ondska i natt.
Efter att ha sett filmen "Ondskan".
Förmodligen slog den an någon sträng i mig för jag vaknade mitt i natten.
Och jag var såå arrggg.
Hjärtat slog dubbelslag och fort fort fort. Det tog rätt länge innan jag lugnat ner mig.
Jag är ingen större diplomat och det, parat med ett stort rättvisepatos, gör att jag ibland (alltför ofta) säger till när jag upplever orättvisor. Det kan gälla i stort och smått och många gånger när jag borde varit tyst.
Det kan alltså handla om att ministrar betalar svart när de flesta andra betalar skatt, att en kollega känner sig överkörd av chefen eller att jag framför en grupps åsikter även om det innebär att jag helt plötsligt står där ensam utan deras stöd när jag tagit strid.
Det har blivit annorlunda med åren. Inte så mycket för att jag blivit klokare utan för att jag blivit tröttare, lite avtrubbad. Och även om det medför färre konflikter så känner jag mig inte lika levande, inte lika på.
Och jag kan inte bestämma mig för om det är bättre eller sämre:-/
2 kommentarer:
Känner likadant. man har nog blivit lite trött helt enkelt.
Jo. Men det är verkligen med tudelade känslor jag konstaterar det.
Skicka en kommentar