...händelser när oskyldiga människor dödats i krig, upplopp och olyckor äter sig på något vis in i mig.
Jag försöker att inte tänka på det men kan inte låta bli och jag mår både psykiskt och fysiskt illa.
Är det bara jag som tycker att det räcker nu?
måndag, april 04, 2011
De senaste veckornas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej. Jag tror att vi är många.
En morgon vid sextiden lyssnade jag på morgonens nyheter i P1.
Det var Libyen, Elfenbskusten, det var Japan och allt var bara hemskt.
Till slut ville jag kräkas.
Elisabet: Det är precis det jag menar. Det bara väller över och jag förmår inte hålla det på avstånd. Alla dessa enskilda öden...
Skicka en kommentar