...min favoritmusik låter jag vaskborsten svepa över golven.
Solen lyser in i huset och avslöjar obarmhärtigt dammgömmorna.
Musiken spelar högt.
Jag vaskar med frenesi.
Dörrarna står öppna.
Helt plötsligt ser jag en förvånad granne passera.
OOooops.
söndag, februari 14, 2010
Till tonerna av
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Och....?
Bert: Förlåt.
Det var ett av mina sämre blogginlägg.
(skammens rodnad på mina kinder)
jaha - du vaskade utan en tråd på kroppen... aha, då förstår jag.
Eller...?
Bert: Nåt åt det hållet. Inte helt naken men inte långt ifrån.
Musiken dundrade ut över fjärden.
Och grannen passerade på skidor, på isen nedanför.
Ja, ja nu när jag försöker beskriva låter det fånigt - och lite fånig var vad jag kände mig... ;-)
Haha - Det får du bjuda på.
Skicka en kommentar