...har jag börjat ta bort våra julprylar.
Då, först då, inser jag att de flesta ligger kvar i kartongerna i förrådet.
Den där snygga lilla granen, den där fina girlangen... Oohhs, där ligger de.
Hur kunde jag glömma dem???
Till all lättnad blev det jul ändå.
Och nu är den överstånden.
Idag infaller sig den där obligatoriska dagen efter jul- och nyårskänslan;
Jag känner mig luguber.
Igen.
Även detta år.
fredag, januari 02, 2009
Idag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Inte för att jag vet vad luguber är .., men jag känner mig också så.
Det låter som om det är den känslan.
För mig är det att hänga mittemellannånting .., jag känner mig tom.
Elisabet: Visst är ord underbara; som bara med sitt uttryck beskriver en känsla.
Jaha, då är det inte luguber jag känner mig. Jag bär fortfarande en känsla av att allt kan hända och att något verkligen kommer att ske. Barnets förväntan på julaftonen? Jag har bara inte insett att jag inte är barn längre och att julaftonen nu är passerad?
Nej, luguber har/är jag inte.
Maja: Skönt att du inte drabbats av luguber-febern ;-)
A pro på det - eller inte alls det - så såg att jag forskarna nu satsar på att ta död på myggorna som bär på dengusmitta eftersom man verkar gå bet på att hitta ett botemedel som fungerar på människor.
Skicka en kommentar