...på arbetsförmedlingen mynnade i en lika hopplös känsla som vanligt.
Eller kanske ännu mer.
Lågkonjunktur.
Och inga jobb i sikte.
Inga medel till åtgärder.
Som tur är har jag en bra arbetsförmedlingskontakt och jag vet att hon har mig i åtanke om det skulle dyka upp något.
Men vad hjälper det när inget dyker upp!
Det senaste året har jag sökt så många jobb.
Förr kom jag åtminstone till intervjuer, nu när jag varit arbetslös ett längre tag kommer jag inte ens så långt.
Det händer dock än så länge att jag oftast får besked att de tagit emot min ansökan, men alltmer sällan ett meddelande om att tjänsten tillsatts med annan sökande.
Det blir bara tyst.
Tänk så enkelt det vore med ett mail.
måndag, oktober 06, 2008
Dagens besök
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, fy 17. Om de bara insåg vad det betyder för den som väntar. Posten kanske kan damma av sin gamla kampanj "ett brev betyder så mycket"?
Det är tufft nu, på många fronter, och verkar värst för er arbetssökande. Alltmedan några stressas så till den grad att de slutar se dörren utan istället smackar i full karriär rakt in i väggen. Totalt utmattade av krav och press.
Tänk om vi kunde dela både bördan och nöjet?
De arbetsgivare som inte ens har hyfs att svara, varken att ansökan emottagits, eller att tjänsten tillsatts, är inte heller värda att jobba hos.
Det var ingen tröst. Men en åthutning. Hyfs blir mer och mer sällsynt.
Hur länge har du stått utanför nu?
Maja & Bert: Man kan fundera över varför man beter sig så nonchalant mot arbetssökande.
Vanligt hyfs, ska man visa alla, arbetssökande eller ej.
Skicka en kommentar