...om inget särskilt har hänt.
Och ändå så har det ju det. På sitt sätt.
Alla i familjen vaknar.
Vi äter frukost och de som har jobb och skola åker iväg.
De kommer hem.
Vi äter middag.
Vi umgås.
Vi har inte drabbats av en orkan eller jordbävning. Vi har inte slungats in i en bergvägg eller blivit antastade av någon galning. Våra kroppar har inte hittats halvt förmultnade i en sjö.
Och jag tänker tacksamt; så skönt att ingenting har hänt!
måndag, maj 19, 2008
Vissa dagar känns det som
Upplagd av Marge_II kl. 10:46 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack för påminnelsen
Skönt att inget händer. Åtminstone inget negativt. Men lite positiv sprutt i tillvaron skulle sitta fint!
För min del består den mesta tiden av åtagande och mindre av lust.
Monkan& Maja:
Det är så lätt att ta tillvaron för given - och så lätt att glömma hur litet avståndet är mellan lycka och katastrof.
Skicka en kommentar