...förkylningen och ger mig ut i det gnistrande vintervädret.
Känner att det kanske inte är läge för någon längre promenad utan börjar istället skotta undan det lilla lager fjunsnö som föll under morgontimmarna.
När jag är klar med detta hämtar jag ut renskinnet och sätter mig i solen och tänker;
- Inte är det så dumt i alla fall.
tisdag, mars 04, 2008
Jag trotsar den annalkande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nä det låter inte dumt. Alls. Jag längtar till vit snö och en härlig vårvintersol.
Maja: Precis så var det idag. Även om det var -8 grader så värmde solen så att det sånär började tina. Underbart!
Låter härligt att sitta och njuta av solen på ett renskinn, varmt i solen och varmt i baken av renskinnet.
Ullamona: Jo, ibland överraskar livet en med det enkla, men ack så värdefulla.
Skicka en kommentar