...bestämt sig för att prova på saker och vara öppen för det mesta är det bara att gilla läget när telefonen ringer tidigt på morgonen och de undrar om man kan komma in och vikariera några dagar.
-Självklart, svarar jag sömndrucket, masar mig ur sängen och skrinlägger i en hast alla (ja ja så många är de väl inte) planer som jag gjort för dagen.
Och sen blir det ju bara hur kul som helst.
torsdag, mars 06, 2008
Har man som jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Låter småmysigt men det blir kanske lite svårt att planera sitt liv i långa loppet, kanske? Fram tills dess är det väl bara att fortsätta med öppet sinne och nyfiken blick för att se vad framtiden bär med sig till dig?
Maja: Precis! Varför ändra en god vana - även om kurvan känts vara nedåtgående de senaste åren...
Förresten, hur långt ska man planera "i långa loppet" - din tankegång - som väckte min - i kommentaren till posten nom "Vart befann jag mig..."
("http://blickt.blogspot.com/2008/03/blog-post.html)
tål att grubbla vidare på...
Det låter som när jag gick arbetslös i perioden mellan gymnasiet och lumpen.
Då kallades det att man ingick i "räddningskåren", och blev utkallad att vikariera i någon skola. Oftast var det ju när man var som tröttast på morgonen de ringde. Då var det bara att masa sig iväg. Bra betalt var det ju förstås.
Bert: "Alltid redo" är nu mer mitt motto (försöker jag i alla fall intala mig).
Skicka en kommentar