...med viss behållning läsa Magdalena Ribbings "Vett och etikett" i DN. Inte sällan ger det upphov till igenkännande leenden och ibland kan man verkligen funderar över hur människor är funtade.
Nyligen fanns en frågeställning rörande fenomenet att låna ut böcker till vänner och släktingar, böcker som man aldrig får tillbaka.
Två utdrag av läsarkommentarerna till DN-artikeln vill jag inte undanhålla er:
"Allting kommer till den som väntar. Utom en utlånad bok".
Eller som den gamle stadsbibliotekarien i Malmö Bengt Holmström lär ha uttryckt sig: "Så länge människor stjäl böcker finns det hopp om mänskligheten".
Personligen har jag nu mer inget problem med ej återlämnade böcker.
I stället för att låna ut en bok så ger jag oftast bort den.
Det handlar inte om att jag är särskilt generös men eftersom jag mestadels köper pocket handlar det inte om några större summor.
Dessutom lämnar det ju utrymme för en ny bok att fylla på med i bokhyllan och inte minst så följer ofta intressanta diskussioner om boken i fråga.
Som grädde på moset gör jag en vän glad och själv slipper jag gräma mig över att jag aldrig får igen boken.
3 kommentarer:
Precis så gör jag också. Jag räknar med att inte få tillbaka boken och ger alltså bort de böcker jag inte absolut vill behålla själv. Det funkar mycket bättre än att bli ledsen på sina vänner.
Matilda: Sen är det ju så att de böcker man rekommenderar till sina vänner är ju böcker som man vill att andra också ska få njuta av - och som man sen kan resonera om.
När jag reste runt jorden under ett år, en gång för länge sedan, träffade jag på fenomenet Pass it On Books. Böcker som bara låg där, för vem som helst att ta och sen lämnade man den på en bänk, en järnvägsstation, ett café eller varsom när man hade läst den klart. Intressant var att läsa vem som hade hittat boken, vem som hade läst den och vad de tyckte om den.
Underbar idé.
Jag skänkte bort 4 flyttkartonger med böcker till Myrorna vid senaste flytten. Hoppas att de kom väl till pass.
Skicka en kommentar