...någon av mina läsare har jag nyligen fyllt år.
På födelsedagens kväll lyssnar jag av mitt mobilsvar, där jag sitter på hotellrummet i New York.
Bland gratulanterna återfinns en välbekant röst:
"Hej Marge. Om jag inte tar alldeles fel fyller du år idag. Jag vill bara så gärna ringa och gratulera. Jag minns den dagen så väl".
Och samtidigt som ett leende sprider sig på mina läppar känner jag hur tårarna trycker på.
Kära kära vän.
Hon som ringer fyller 88 år i år och tillbringar sin jul och nyår på en västindienkryssning. Tillsammans med sin 91-årige sambo.
Så, va` 17 är det för märkvärdigt med att fylla 50, undrar jag?
måndag, januari 14, 2008
Som det knappast undgått
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
åh, tänk vad härligt att vara runt 90 o åka på västindienkryssning? det måste ändå vara livet!
grattis på födelsedagen!
Klok dam! Härligt ge sig iväg så där och njuta av tillvaron.
Man är inte äldre än man gör sig!
Smakade skumpan bra?
Kul present!!!
Turtlan
Marie: Välkommen till min blogg. Tror inte jag sett dig här förut?
Tack för gratulationerna och som sagt, vad är 50 år när man jämför?
Turtlegirl: Visst är hon klok, min kära tant.
Betr. flaskorna ligger de fortfarande där i kartongen - och bara väntar på att öppnas.
När jag är 88 vill jag vara på en fjällvandring med min älskare o man. (förhoppningsvis finns dessa två funktioner i samma person, men det går bra med två gubbar oxo om det är så det är om 37 år). O då ska jag ringa till någon som fyller 50 och tänka hur ung hon ändå är, med en hel drös härliga år framför sig!
Maja: Varför vänta tills du är 88 med den där fjällvandringen?
Vore det inte enklare nu - med en och samme man?
:-)
Vi kör både nu och då, hoppas jag. :-)
Skicka en kommentar