...har omvärlden hunnit ifatt.
Den finns här. Nära mig.
Och inte längre där.
Först åt jag frukost med familjen.
Sen ringde jag PC-supporten.
Och hade ett superpositivt samtal med henne som jag ska vikka för efter helgerna.
Samt hade ett kort lönesamtal betr mitt kommande korta hugg.
Jag ringde f.d samarbetspartners och hade varma samtal med dem.
Därefter inföll en lång och avkopplande lunch tillsammans med vänner.
Jag uträttade bankärenden och socialiserade med människor jag stötte på helt oförhappandes.
Lämnade in en jobbansökan.
Och eftermiddagsfikade med fem trevliga herrar.
Jag bokade upp kommande lunchmöten och hade mysiga telefonsamtal.
Helt plötsligt fanns jag igen.
I mitt sammanhang.
måndag, december 10, 2007
Idag
Upplagd av Marge_II kl. 9:42 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag visste väl det! Att du finns, menar jag.
Bert: Men gudarna ska veta att jag stundom tvivlat...
Du är som tomten - jag tror att du finns fastän jag inte ser så mycket av dig mer än ca en gång per år.
Maja: Men då ser du desto mer :-/
Skicka en kommentar