Lyssnar på det loklala

...radioprogrammet där man just nu intervjuar utflyttade länsbor.

Shanghai. Dubai. Reykjavik. Nong Khai.

Nong Khai...

Och jag minns som om det var igår hur färjan lade till vid den rangliga bryggan den där stilla, fuktiga kvällen. Vi hade passerat gränskontrollerna som egentligen stängt för dagen men som nu öppnat för vår skull. Alla stämplarna var på plats, den snabbinkallade tullpersonalen packade ihop och solen gick sakta ner över Mekongfloden.

Ambulansen stod redo, beredd att skjutsa oss de fem milen till sjukhuset. Sonen som då var 1 år låg som en trasa i min famn, pendlande mellan vakenhet och medvetslöshet och vi visste att tiden var vår fiende.

En timme senare var vi framme. Sällan har en ankomst till ett lasarett känts så bra.