...prick halv fem. Med lite tur vid trafikljusen är jag i stan tio minuter senare.
Uträttar alla ärenden, lätt stressad. Halvvägs hem ringer mobilen; "var är du? Bilen har strejkat".
Vänder om, hämtar de strandsatta, kommer på vad som inte inhandlats, springer in i affären, muttrar irriterat över folk som ställer kundvagnarna tvärs över och som strosar fram, som om de har all tid i världen.
Som om det var ett nöje att handla kvart i sex en torsdagkväll.
Sen hör jag en röst säga; Hej Marge!
Jag stannar upp, byter några ord och skäms lite över min brådska.
Går några meter till och stöter ihop med en f d kollega som jag inte träffat på länge. Vi måste bara tala en stund.
På väg ut ur butiken känner jag hur stressen runnit av mig.
Och jag undrar; vad var det jag hade så bråttom för?
torsdag, november 01, 2007
Lämnar kontoret
Upplagd av Marge_II kl. 7:20 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland är det nog bara en ovana att ha så bråttom. Och man kanske känner sig mer duktig om man stressar.
matilda: Ja, det är i alla fall inte klokt - jag hade ju egentligen inte alls bråttom men stressade som en galning :-/
Skicka en kommentar