torsdag, november 01, 2007

Lämnar kontoret

...prick halv fem. Med lite tur vid trafikljusen är jag i stan tio minuter senare.

Uträttar alla ärenden, lätt stressad. Halvvägs hem ringer mobilen; "var är du? Bilen har strejkat".

Vänder om, hämtar de strandsatta, kommer på vad som inte inhandlats, springer in i affären, muttrar irriterat över folk som ställer kundvagnarna tvärs över och som strosar fram, som om de har all tid i världen.
Som om det var ett nöje att handla kvart i sex en torsdagkväll.

Sen hör jag en röst säga; Hej Marge!

Jag stannar upp, byter några ord och skäms lite över min brådska.

Går några meter till och stöter ihop med en f d kollega som jag inte träffat på länge. Vi måste bara tala en stund.

På väg ut ur butiken känner jag hur stressen runnit av mig.

Och jag undrar; vad var det jag hade så bråttom för?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ibland är det nog bara en ovana att ha så bråttom. Och man kanske känner sig mer duktig om man stressar.

Marge_II sa...

matilda: Ja, det är i alla fall inte klokt - jag hade ju egentligen inte alls bråttom men stressade som en galning :-/