...stadens nya galleria.
Det kryllar av människor. Alla lika nyfikna på det nya mammons tempel.
Jag hinner ta fyra steg så hör jag någon ropa; "Marge!"
Jag ser mig omkring och får syn på sonen som sitter på ett café - det visar sig att han suttit där och pluggat en timme och precis tittar upp när jag är på väg att passera.
Jag blir varm i hjärtat där vi sitter med var sin espresso.
Oväntad vardagslycka.
tisdag, september 25, 2007
Kommer in i
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åååå, jag förstår precis känslan!
Elisabet: Jag vet att du förstår :-)
Mysigt med en oplanerad fikastund med sonen...
Maja: Ja. Den var verkligen oväntad - och kanske därför extra värdefull.
Jag fick tona håret på dottern igår....En stund att minnas. Lika värdefull som "Plötsligt händer det"
Grattis till lottovinsten också.
Monkan: Jo, de är dyrbara de där stunderna.
De kommer också hädanefter att gå under epitetet "Plötsligt händer det". Det oväntade ;-)
Skicka en kommentar