Vår

...och ett besök till handelsträdgården känns som ett trevligt fredags-nöje.

Här i norr börjar plantorna komma in så här i början av maj. Sedan får man vara på sin vakt när man sätter ut dem då frostnätter kan komma med kort varsel.

Vår förra trädgård var en dröm för en växtintresserad. Inte så att den kvalade in i högsta serien, inte alls, men där fanns äppelträd som fina år gav runt 300-400 äpplen och körsbärsträd som blommde underbart i juni. Vi hade lönnar, syrener, små ljuvligt blommande dvärgmandelbuskar, liljor och smultron, mastodontstora rabarber och en slänt med vildhallon. Där fanns även en liten örtträdgård och en rabatt med rosor och pioner. Bollpilar som dolde mot insyn.
Åhh, där trotsade växterna allt vad växtzoner heter, det pruknade och blommade, rhododendron växte till sig och marktäckarna spred sig ivrigt.

Nu bor vi nån mil längre söderut, vid vatten och med minst en växtzon kallare. Vi har en skogstomt som blivit misshandlad i samband med byggnationer och en stor ödslig gräsmatta där endast två stora björkar sticker av.

Och jag drömmer inte om något nytt stort växtprojekt. Inte alls ... men någon form av woodland-plantering kanske jag skulle kunna få till i skogsbrynet. Kanske kryptall och en liten plantering med spetsbräken och funkia närmast huset, en dunge med tuja och rosor i krukor. Kanske en liten köksträdgård på sikt.

Jag tror dock inte att det riktigt är läge att yppa mina planer för mannen som brukar få något vilt i blicken när vi talar planteringar - väl medveten om vem som brukar få gräva groparna, släpa på planteringsjord och flytta på stenar. Och eftersom det återstår en del att göra med plattläggning och byggnationer innan trädgårdsarbete kan komma på tal gäller det nog att skynda långsamt.

Men jag åker nog iväg till handelsträdgården i alla fall. För att titta.