Dagens promenad

...var tänkt att gå i snabbt tempo men en snuvig näsa och tung kropp förvandlade den till en skogsvandring i kontemplationens tecken.

Antagligen utstrålade jag också någon form av "icke närvarande" för först stötte jag bokstavligt talat ihop med en ekorre, sen skuttade en liten hare iväg i maklig takt, en liten fågel (svartvit flugsnappare?) orkade inte flytta på sig trots att jag passerade en knapp meter ifrån. Dessutom hade jag en lång stund sällskap av en hackspett vars revir jag förmodligen gjorde intrång på.

Visst är det förunderligt? Vissa dagar finns allt där och så nära, andra dagar ser man ingenting.