...5-6 år kanske, bodde vi nära en skog med träningsslingor och elljusspår.
Sonen brukade ofta leka där.
En gång sade en bekant att han sett honom där uppe. Det var en
sommardag och sonen som var brunbränd var bara iklädd shorts och hade
ett svärd eller om det var en pilbåge i sin hand. Det ljusa håret lockade sig i
värmen. Kanske var han Robin Hood, eller Rickard Lejonhjärta eller
kanske befann han sig i Narnia, jagandes.
Vår vän sade med oväntat stort allvar att precis så där borde alla barn få
växa upp. I frihet, i naturen, med fantasi.
Den där bilden kommer för mig ibland och jag känner tacksamhet.
Och ett slags vemod.
måndag, februari 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men vilken söt pojke!
Absolut! Så bör alla barn få växa upp. Odla sin fantasi på just det sättet!!
Annika: Söt...jag ska framföra det till honom. (Han fyller 17 denna månad:-)).
Jag tror att jag kom att tänka på just det där tillfället när jag såg Sally Manns bilder av barnen.
Så där växte jag upp,i frihet nära nturen och jag hade fantasi som jag fick använda..
Jag blir så glad av din bild :-)
Mammamia: Det är det som är så fint; fantasin är gratis.
Dessvärre finns det alltför många barn som aldrig får uppleva den typen av barndom :-/
Precis,nuförtiden är det extra ovanligt med sån barndom..
Mammamia: Ja, en del barn har ö h t ingen barndom :-(
Ja herremin vad söt han var (är fortfarande men på ett annat sätt)! En femåring med så stora öppna glada ögon. Ett frimodigt och tryggt barn.
Som nu är en frimodig och trygg tonåring. Snyggt jobbat morsan!
Åk ner efter 23/2 så kan vi gå tillsammans.
Skicka en kommentar