...prövas vännen. Eller åtminstone en själv.
I bloggutmaningen 2006 fanns fråga nr 13: I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag svarade ärligt, trodde jag, att
"Jag blir glad för kommentarer men skulle fortsätta blogga även om de inte förekom. Bloggandet är min grej, så länge jag känner för det och har lust."
Jo, jo hur känns det nu när bara fyra rara personer svarat på "5 sanningar" i posten en bit nedanför denna? Trots att många fler besökt sidan sedan jag lade ut posten.
Hmm, får en flashback från skoltiden och inser att jag får nog lov att ompröva svaret på fråga nr. 13.
torsdag, januari 11, 2007
I nöden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
haha - stackars, stackars dig. Vad kan jag göra?
Jag känner igen mig där. Visst vill man ha kommentarer, det är ju det som gör bloggandet kul!
Hörrö du!
Pingar du?
Det slår mig nu att jag aldrig ser dig på pinglistorna.
matildas fikarum: alltså, jag ville ju tro att det är för att få utlopp för osorterade tankar, som jag bloggar. Men eftersom jag blir besviken när ingen kommenterar just "5 sanningar" så börjar jag ju tvivla...
bert: tack min bloggvän, men här hjälper inga pingar, ej heller tröstens ord. Det är bara att konstatera att man är misslyckad. Här också ;-)
Okej då!
Hej då!
Oj vilken aha upplevelse..Känner alltså igen mig där,i ditt inlägg alltså...
Men tack för att du skrev om fyra rara personer!
Jag tar åt mig och blir glad!
För visst 17 vill man ha kommentarer;
KOMMENTERA MERA!
Lämnar ett litet tassavtryck och skäms för att jag läst 5 frågor och inte svarat. (Om det är någon tröst så har jag läst massor av 5 frågor och inte svarat.)
Usch, helt plötsligt känner jag mig som en usel besökare. Jag håller ju med; klart man vill ha kommentarer!
F.ö TRODDE jag att jag kommenterat skidbilderna där nedan men se det hade jag inte! Jag är nog lite snurrig. Men de bliderna var härliga, i alla fall.
elin: tack, men det var inte menat som press på någon särskild (även om jag uppskattar ditt inlägg) - det blev däremot ett bra tillfälle till reflektion över varför man bloggar. Och över vad man vill ha sagt...
Nejdå, jag tolkade det inte som press, det är lugnt. Och även jag har funderat på den där frågan du diskuterar. Och inte riktigt kommit fram till något entydigt svar, ännu... ;)
Allt gott!
mammamia: Yepp, det får bli vårt slagord hädanefter: Kommentera mera!
Oj, vilken oordning det blev i mina svarskommentarer här då (= va kul).
elin: hmmm du har fortfarande inte gripit dig an mina 5 frågor...;-)
Skicka en kommentar