söndag, november 19, 2006

Söndag.

...Lång promenad på isiga vägar.
Och efter veckor av snö och regn och dis, klarnar det plötsligt upp.



Vi går ut på isbrytaren som ligger förtöjd vid sundet. Fotograferar och skrattar.

__________________________________________________

Besöker sedan svärfar, som nu är flyttad med ambulansflyg, till länssjukhuset. Och som kanske, kanske vaknar upp.
Dimman tätnar efter vägen men ovanför är himlen blå.

Väl hemma lagar vi söndagmiddag. Rostade grönsaker och en fin bit pepparspäckad oxfilé. Till det - Ramlösa.och konstaterar efteråt att det nästan alltid är godare att äta hemma än på lokal.

Och nu funderar mannen om han kanske ska åka upp till sjukhuset igen.
7 mil enkel väg.

Och jag känner så väl igen situationen. Man vill ju vara där när någon kanske behöver ens närvaro.
Och vet ju av erfarenhet att man ska alltid alltid göra det man känner för i situationer som denna.

1 kommentar:

Jill Wegerup sa...

Låter som ni har det fint i allt det jobbiga. =)