...sista (?) skidtur på den blånande isen skördar sitt offer.
Ischiasnerven som legat i kläm sedan diskbråcket 1990 protesterar å det bestämdaste mot skaitingen och bestämmer sig för att (re-)agera.
När ska jag sluta tro att jag är ung och vältränad?
Både jag och blommorna vissnar.
Och inte går det sakta heller.
måndag, april 02, 2007
Vinterns
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Blommorna ser i alla fall fortfarande fina ut på bild.
:)
Matildas fikarum Skenet bedrar. Förfallet har börjat :-)
Oj, så hemskt ..., ischias är PEST!
För kanske två år sedan hade jag våldsamma besvär .., gick på sjukgymnastik ., fick TNS (heter det kanske ... sån här svagström .?)och plötsligt en morgon var det bara borta.
Men ååå, så jobbigt fram till dess.
Krya på dig!
nu finns det hjälp, i alla fall för tulpanerna. Lite atamon och det där som lägger på gele´n för att den ska hålla sig(alzheimers light)så ska de hålla sig i flera månader. Ja, sen är det bra att spruta på nåt för mögelbildningen, på tulpanerna alltså!
Elisabet: Förhoppningsvis kan jag med hjälp av tabletter hålla ischiasnerven under nån slags kontroll så att det inte behöver bli fullständigt odrägligt. Kanske.
Monkan: Låter som någon slags balsamering.
Himla tur att det var för tulpanerna - om det ens funkar för dem - 1:a april, du vet.
Vad Josef passar bra ihop med tulpanerna! Alltid något att glädjas över och njuta av medan nerven är i kläm.
Maja: Nu är det så att det är tulpanerna som passar (passade) bra till han, Josef! Och min klämda nerv till ingen...
Dra iväg till en chiropraktor. Jag gjorde ett jobb för deras riksorganisation med råd och dåd för ischias (både den falska och den riktiga varianten) och ett besök är rätta boten.
Bert: Blir det inte snabbt bättre följer jag ditt råd då påskens skidåkning är i fara!
Skicka en kommentar