...fick jag tillfälle att betala av på en "mental skuld".
Under min uppväxt åkte jag mycket skidor, började med att tävla i längdåkning men gick så småningom över till utförsåkning.
Min bror som är några år äldre än mig åkte också slalom men tävlade inte i samma omfattning. Däremot fungerade han som en excellent servicetekniker som vallade och lappade belag samt filade och fixade till mina skidor inför tävlingar.
I går gick det första Bothnialoppet av stapeln. 56 kilometers skridskoåkning på havsis mellan Piteå och Luleå.
Min bror var en av de 450 personerna som genomförde loppet. Och nu var jag den som stod vid sidan om och hjälpte till.
Det var jättekul och vilken häftig stämning det var när åkarna drog iväg. Hoppas att arrangörerna lyckas med sin strävan att göra loppet till en tradition.
måndag, mars 12, 2007
I helgen
Upplagd av Marge_II kl. 9:01 fm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Så vått de hade det och vad kalla de blev om fossingarna! Vilken bragd. Hälsa att jag imponeras.
Hann du till Lule för att hurra vid målgång?
Vad mycket vatten på isarna,är det inte lite tidigt med sånt?
Fö så beundrar jag de som står pall att skida så långt :-)
Helt fantastiskt. Hoppas, som du säger, att det blir en tradition. Men hoppas också att vintrarna blir lite vettigare. Man kanske skulle skaffa långfärdsskridskor.
Vi hade också mycket vatten under snön på vissa ställen. Och man blir lite skraj, när man ser att skidspåren fylls med vatten, sekunderna efter att man passerat. Särskilt mitt ute på havet.
Maja: Första kontrollen var vid Borgarudden, sen hade vi tänkt möta upp i Alhamn också men solen sken så gott i Piteå så vi hoppade den kontrollen och drog till målgången i Luleå på eftermiddagen i stället.:-)
Mammamia: Jo, det var riktigt blött på sina håll. Sista milen var visst riktigt våt. Förresten var det skridskor de åkte men kanske hade vattenskidor passat bättre? ;-)
Bert: Varma sydliga vindar verkar ha tryckt upp vatten långt ut till havs. Ytterligare en effekt av klimatförändringen?
Långfärdsskridskor är härligt - men känns klart mer osäkert än att ha skidor under fötterna.
Vilken brorsa, Hälsa att jag är impad
Monkan: Det ska jag hälsa honom! :-)
Det ser verkligen sörjigt ut!
Matildas fikarum: På sina ställen var det ordentligt vått men övervägande var det riktigt fin skridskois, har jag förstått.
Jag tycker att det var otroligt att 450 personer genomförde tävlingen. Alla var nog inte sååvältränade.:-)
En bragd!!! Verkligen! Det ser blött ut ja. Förstår att det var roligt!!
Med- eller motvind?
Annika: Precis så var det!
Tommy: Dagarna innan var det sydlig vind, därav vattnet på isen men under loppet var det i princip vindstilla.
Skicka en kommentar