Så

...är jag och norpar ur grytan, igen; från den där middagen som vi åt för några timmar sedan.

Man skulle tro att jag fått nog av italiensk mat; men inte!

Min variant går också an även om den kanske inte i alla lägen kan mäta sig med den Occo Bucco, Piccata eller, för att inte tala om, den himmelska goda Crème brûlée som vi åt på bykrogen i Alagna i förra veckan.

Tänk er ett fat, inte så djupt men med ansenlig bredd, där en Crème brûlée gratinerats med ett flor-tunt knäckflarn som sakta smälte i munnen.

Sen - att vi på samma resa dessutom hade ett antal dagar med suverän lössnöåkning - lade Monte Rosa-massivet till ännu ett resmål som vi gärna återkommer till!